Kär I Kärlek...
Ja, alltså - nu finns Pys
nya singel, "Kär I Kärlek" ute - med konvolutet som Bump
målat.
| Om livet är
charader som inte leder någonstans har dina eskapader bara bekräftat att du fanns Du är luft - men inte den som jag vill andas jag kan inte leva ner till det du är Det blir ingenting - för du är kär Kär i kärlek - till dig själv men inte mig Du är kär Kär i kärlek - till dig själv och bara dig |
Märkligt ibland hur saker kan tyckas sitta ihop på olika sätt...
Bamse...
Lätt febrig, en helvetisk hosta som hållit mig vaken om än inte på egen hand, samma frisyr som Bamse och Brummelisa förmodligen har när dom "kramats extra länge på kvällen", där är sista är kanske inte så lätt att förstå... men det har fått mig att skratta som faan.
Vilka visste ärligt talat att tidningen "Bamse" har historisk
kontinuitet?
Nåväl - till på köpet hade en skvätt tapetklister
hamnat som frisyrgele i håret på mig...
Helt enkelt hade jag en "Edward Sissorhands-upplevelse" i spegeln
- jag själv - och jag var den enda där. Dorothy såg jag inte
till, hon hade redan klappat tre gånger med rubinskorna och var långt
borta...
Senare på dagen gjorde den elaka häxan väsen av sig... Faan
trot - men hon har tagit Scarecrow till fånga...
Nasse...
Jag tycker om den...
Rubriken är Bumps ide... och jag kunde inte motstå dom vädjande
ögonen - *Snälla* - så "Nasse" fick det bli...
Gee, aint it funny...

Va e du för en då...¿

Pappa!
Tiden går verkligen oerhört fort.Den lilla figuren, som inlindad
i sin filt kikade upp mot mig... När jag hittade bilden från första
gången jag håller henne så kändes det verkligen inte
alls som det var 1.5 år sedan.
Eller som Willie sa; Gee, ain't it
funny, how times just slips away...
Jag drar mig till minnes dom övriga raderna, i synnerhet slutet, och kan bara hålla med - Willie vet ju hur det e...
Wennborn & Bäckman...

Wennborn...
Det är minsann inte alla som får små grisar uppkallade efter
sig till höger och vänster! Nåja, inte så många
i alla fall... Grisens
ägare uppkallade samtidigt även en annan gris efter någon
jag känner väl... till - just det - Bäckman...
WB [till vänster] & Bäckman [till höger]
Och ja - det är en rosa morgonrock i frotte jag har på
mig...
Kill B...Sill...
Hon är en sjuk människa... mycket sjuk... det är väldigt illa ställt...

Loads of love! :)
Festivaldag...
Yeah! Idag är det melodifestivaldag!
Coolt att kunna se den och att det jag tycker är som jag tycker. Jag menar
- slippa fundera på hur jag ska tycka... för att det ska verka vara
som någon annan tycker att jag egentligen tycker... för att vara
det jag tycker..."på riktigt"...
Vore coolt att komma med till finalen nån gång. No reason, egentligen
inte alls viktigt... utan bara för att det går. Många som kan
och som inte är där - det är ju bara en per år, det ligger
ju lixsåm i sakens natur - "en tävling". Den svenska är
en bit på vägen... mer än inget sas...
Dags att göra en kriterielista... så man kan fylla i och försöka
gissa sig till vilka som kommer i toppen.
2 bilder bara...

Glad, varm och trygg...[©Bump] JAS-varg och telning...[©Bump]
Med benäget tillstånd - och angiven copyright - så kunde jag
inte motstå att lägga upp bilderna på mig och en av mina favorittjejjer
- Thyra - här i min lilla blogg.
Man kan hitta mer bilder på Bumps egen hemsida www.bumpen.se
LesPaul...
Dom kan vara djävligt snygga att se på - svart LesPaul med all mekanik i mässing och med pärlemorinlägg i kroppen och greppbrädan. På nåt vis djävligt tilltalande, nästan erotiskt, men likväl...
Dom låter skit och jag hatar hur kroppen gör det omöjligt att
en försöka sig på den minsta lilla flinka resa över 15e
band, för att inte tala om hur jag saknar ihjäl mig efter en Floyd
Rose... Det är helt enkelt inte en arbetshäst...
Jag har hittat nån
enstaka LesPaul som haft en neck jag känt mig bekväm med... eller
som i alla fall inte är diametralt skild från mina övriga guror
där Strator från Valley Art är den klara favoriten. För
grovt helt enkelt - för tjocka band...och den som försökt sitta
och spela med en LesPaul - typ i en studio - är förmodligen bekant
med den smärtsamma känslan i revbenen...
Den enda som jag sett/hört åstakomma nåt vettigt i soloväg
på en LesPaul är Gary Moore, fast å andra sidan - på
turnen för "Wild Frontiers" tex använde han bara LesPaul
på äldre låtar från "Shape Of Things To Come"
- resten var Strata...
Det finns dom som sagt att "jag passar med den - i alla fall på bild ", att det finns ett "äktenskapstycke". Jag kan ha viss förståelse för vad dom menar, den är snygg att se på - i rätt ljus ur vissa vinklar, och det finns en charm i den höga åldern och slitenheten, men... tjock, otymplig, taskig ton, hopplös att jobba med och absolut inte på något sätt prisvärd - så äktenskapstycket är bara en chimär.

Egenskaperna påminner mig på många sätt om en relation
jag hade, fast skiljer sig så till vida att jag faktiskt har roliga minnen
gällande LesPaul, har åstakommit nåt vettigt med en nån
gång, och att det finns bilder på mig med en LesPaul som jag inte
skäms för eller har slängt...
Lite vinkunskap...
Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man
skvalpar ut en skvätt av vardera på en vit bordduk. Det vin som lämnar
en gredelin fläck efter sig är ett rödvin. Riktiga kännare
kan även på bara smaken avgöra om ett vin är vitt eller
rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar
stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig
kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin konstatera
om detta är rött eller icke.
Rätt vin på rätt sätt:
- Om man serverar rött vin är det lämpligast att ge var och en
av gästerna en trasa att hålla under hakan medan de dricker, så
att de inte förstör sina kläder om de spiller på sig.
- Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar
de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv
och sylta bör ta ett rött vin.
- Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man icke någon
port kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
- När man serverar torra viner bör man se till att det inte är
tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i
sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar
ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare
i beredskap.
- Om man själv ska bära hem sina flaskor från Systembolaget
gör man klokt i att köpa ett lätt vin, så man inte får
för mycket att kånka på.
- Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat
och annat vidbränt kött serverar brännvin.
- Renstek sköljer man ner med renat.
Göra sitt eget vin är något man bara ägnar sig
åt i följande fall:
- Man är för snål för att låta grannens körsbär
gå till spillo.
- Man är luspank, alkis, eller båda delarna.
- Man roas av den rent kriminella aspekten av att låta det jäsa längre
än vad staten tillåter.
- Man röstar på ett parti som anser alla borde sitta i ringformation
på filtar och kramas.
- Man planerar ett busstreck med grannens vita katt [se stycke ett om gredelin
missfärgning].
Till sist ett varningens ord om bieffekter av vin:
Dom flesta är väl bekanta med dom positiva verkningarna - dvs att
vin i riklig mängd kan få oss att bli starka, snygga, sexiga, vältaliga,
snabba, intelligenta och i allmänhet trevliga och sociala. Det finns dock
några få områden där vinet på ett synnerligen slugt
och diskret sätt påverkar oss menligt:
Saker som är svåra att säga när du druckit för
mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft
Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit
för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt
Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit
för mycket vin:
- Tack men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.
Dirty commersial...
Båda genrerna - om det nu kan kallas för genrer - är faktiskt
lika svårt, och kräver sina olika saker av skaparen.
Det finns ingenting som talar för att “dirty commersial” kommer
att fungera hur hårt man än försöker och hur gärna
man än “vill” - det handlar om fingertoppskänsla, att
vara tidstypisk, eller precis steget före eller kanske i retrovågen,
och inte minst - lite tur...
Gällande “fullt ut konstnärligt” så kräver
det i sin tur att man antingen är så stor att man kan göra precis
vad man vill och alla “köper det”, eller så får
man sälla sig till en smal genre - troligen kommersiellt stendöd -
och vackert hacka i sig det redan i utgångsläget. Ta som exempel
antalet plattor som Jeff Beck, Joe Satriani eller varför inte Geddy Lee
säljer...
Patetiskt blir det först när man ger sken av att göra något
konstnärligt, men gör försök till att få det kommersiellt,
eller tvärtom - om man försöker gå “dirty commersial”
men inte kan låta bli att försöka föra in en bit av sitt
“egna budskap” eller i värsta fall det man i annat sammanhang
misslyckats med att få ut i egenskap av att vara konstnärlig...
Frågan är - vad ska man kalla det om man verkligen gör sitt
bästa för att hålla sig till det strikt konstnärliga, ibland
nästan så på gränsen att man är orolig för att
man gjort “konstruktioner” fast det i själva verket faktiskt
kommer från hjärtat, men trots det får en del respons som att
det är “ascoolt”, och detta från folk som aldrig lyssnar
på annat än RIX...¿
Menar... hur stor risk är det inte att 31/32 takt, eller 7/16 över
2/4 uppfattas som en “konstruktion” - oavsett om det kommer från
hjärtat, och hur stendöd - kommersiellt - är inte instrumentalmusik¿
En sak är klar - att musicera med sitt barn är bland det roligaste som finns. Musicera på riktigt - visa barnet och se vad som kommer ut, för att sedan bara följa efter...
Jag kommer aldrig någonsin att försöka ändra på eller styra min dotters musicerande - i den mån hon öht kommer att ha lust att hålla på -för att det ska bli kommersiellt gångbart eller uppmuntra något i den riktningen. Tvärtom uppmuntra henne att alltid och endast följa sitt hjärta för det som kommer ut GÅR att göra musik av. Kanske får man leta en stund - efter musiker som är tillräckligt följsamma, eller kompetenta, eller efter dom rätta verktygen för att fullt ut formalisera det som rör sig i huvudet.
Men allt GÅR... om man vill och kan...
Typiskt Felia...
Jag känner rätt få som är vakna den tiden, såvida inte något djävlats å det ohyggligaste i studion och man blivit sittandes för att rädda upp en deadline. Kan ju potentiellt vara något viktigt... så jag hasar mig försiktigt över till andra sidan sängen och sträcker mig efter min mobil.
Från min polare Mackan - han vill bara passa på att utnyttja Telias
erbjudande om att skicka "gratis morgonsms” med att höra av
sig till vänner och bekanta. Way to go Mackan... Fortsätter du skicka
sms den tiden på dygnet lär du snart inte ha många polare kvar...
Nåja - jag blev trots allt glad åt att han skickade det. Kram påre
du lysande keyboardistdrummel!
KPD...
Inget superallvarligt - "38.5, snorig, hängig, trött"... men efter att ha försökt komma fram till om hon verkligen skulle kunna tillgodogöra sig umgängesdagen med mig, eller om det kanske tvärtom tom var omlämpligt att hon skulle behöva kämpa med att ta på sig och ge sig ut, bestämdes att vi skulle hoppa över idag. Istället fick hon vara hemma med barnvakt. Inte mycket att göra åt... mer än tänka KryaPåDig tankar.
Hon har tyvärr inte fått nån egen email än om man vill
skriva KPD till henne - kanske vore dags att hon fick en? Näe... även
om hon gärna datameckar [sist sprang hon direkt fram till sin powerbook
så fort hon kom innanför dörren] så kan hon ju faktiskt
inte skriva eller läsa. Kanske man kan skicka videoklipp i alla fall? Eller
ljudfiler?

Thyris i långklänning - datorlajjandes.
Här
finns några mer bilder på två av världens coolaste tjejjer
förresten. Jag ska... ta tag i att redigera lite video åxå,
och komprimera i lämpligt format så det går att titta på
här, men alllt som oftast är det så mycket med allt annat...
Offroadsöndag...
Ett säkert tecken på att vintern är över är att Larsa
har bytt från hardtop till cab på jeepen. Straxt efter lunch står
han utanför kåken varpå han, jag och Bump
tar en rejäl cruise runt hela stan.
Runt stan - rent bokstavligt talat. Södra berget, Norra berget - alla
möjliga och omöjliga vägar [nåja - "vägar"
vet jag inte...]. Lera, backar i skogen som det fortfarande är massor med
snö i, diken, halvt upptinad slalombacke rakt upp - you name it - den
tar sig garanterat fram...
Jeep är typiskt askul, min personliga favorit är den gamla klassiska
Cheva Blazer. Den ska vara ordentligt höjd, årsmodell 88-92, kycklinggul/röd/eller
grön, hardtop [så man måste åka hem
och hämta taket om det börjar regna...] och se lätt "använd"
ut. Funderar på om det inte skulle bli en sån igen... jag har saknat
min gamla Blazer i många år nu... En av dom bästa bilar jag
haft...

Jag minns när en någon i en Fiat 131 körde in i mig från
sidan. Blazern klarade sig utan någon skada [i alla fall ingen som märktes]
medans Fiaten såg ut som en elefant hade dansat tango på motorhuven.
I skadeanmälan skrev jag att "fordon B, förutom att bryta mot
högerregeln, även hade försökt köra under
mitt fordon"... Minns även många av dom parkeringböter
jag fick, med konstiga notationer som "plantering", "park"
eller annat under "övriga anteckningar".
- Jaha, har jag ställt mig med ett hjul på taket till din Megane...
ursäkta då...
Ståndpunkter...
Enligt utsago lär det vara “trevligt att se mig laga mat naken”, “vackert att se mig sitta och spela gitarr naken vid levande ljus” - och i övrigt en väldig fokusering på nakenheten i allmänhet...
Ere nå fel på min klädstil kanske...¿
- Neutralt svart,
blandat Versace och från Indiska...
Varför inte lyssna på
när jag spelar...¿
- Har en sjukt bra akkegura som låter
kanon, å jag är rätt hyfsad på att lira...
Sätta
fokus på hur maten smakar...¿
- Jag är en rätt
bra kock...
I bland förstår jag inte...
The Raven...
Lyxkorpen har inte blivit döpt än, men jag funderar på om han
inte skulle heta Poe...