w e n n b o r n

När jag ändå evenemangstipsar...

I morgon runt 19:00 sänder TV4 från den årliga ljuständningen från Centralenhuset i Stockholm.



Medverkar gör bland annat fantastiska Sun Erkenstens kompetenta kör och - med Py som gästsolist...

Py kommer att framföra en låt som hon annars "bara" förknippas med i egenskap av kompositör - nämligen "Stad I Ljus".

Jag tillhör det glada absolut minimala fåtal [nåja - beroende på perspektiv] som sett Py framföra den i "originalsammanhang" - live n direct från stora scenen i Eurovision Song Contest när finalen hölls i Dublin 1988. Inför ett genrep hade Tommy Körberg röstproblem och för att kunna genomföra repetitionerna i övrigt fick Py rycka in - slänga sig upp på scen för att sjunga låten. Tilläggas kan - i Tommys tonart [!!Tar jag inte helt fel ur minnet så diffar det en kvint mellan Py och Tommy för att kunna pressa Stad I Ljus optimalt...!!] Naturligtvis med bravur som det anstår en _äkta_ sångerska/artist/singer-songwriter... etc etc...

Tack vare genrepsomständigheterna - dvs fullsatt arena i Dublin, kamerarep mm - så finns det faktiskt en video... Precis identisk med den senare sändningen - full symfoniorkester, kameror och publik - men med Py på sång... [iförd fransig skinnjacka...].

Evenemanget är en ganska väl bevarad hemlighet. Kanske för att Py har tillräckligt med cred och är såpass högfrekvent medverkande i media att hon inte gör någon större affär av ett enstaka framträdande - om än inför en världspublik...

Hur som helst - missa inte Py i morgon!

Bumps välförtjänta framfart i media fortsätter, den här gången med ett reportage på Dagens Nyheters kultursidor minsan...

Om konvolutet till Pys singel "Kär I Kärlek", om sin diktsamling, samt lite annat.

Kul - men inte bara tur...

En tur på stan med inte en, eller två - utan tre... av mina i särklass favorittjejjer...

Alltid mystiskt MonaLisa-leende undersköna Nath "engaged 2B married". Kroktåade, kramgoa och diktsamlingsutgivande yrvädret Damp... [ehh...*sorry* Bump ska det såklart vara...] och såklart - lilla rödluvade "kolla varenda detalj i affären - nu åkte mössan ner igen"...

Sistnämnda headbangade senare i bilen till "Shy Boy" från David LeeRoths soloalbum "Eat'em and smile" - typiskt god smak!

Eftersom Py för ett tag befann sig i telefon och talade med alla de närvarande så får väl samlingen betraktas så goth som fulländad...

Katt... utropar dottern förtjust...

Natta, Katt och Häst är bland dom tre enstaka ord hon absolut säger mest och av dessa är Natta är i särklass mest använt...

Så - att ge godis till Katt är ett bra sätt att locka fram dom båda hårbollarna och bli kompis inte minst ... Knacka på skålen framkallar ett litet plingande ljud i porslinet som innebär att Katt kommer att dyka upp från ingenstans med högsta fart...

"Kattens godis" - vi försöker tillsammans definiera vad påsen innebär, innehåller, och vem det är avsett för; "Läckra bitar fyllda med kyckling och ost"... Så småningom har tom Katt fått nog - läs överdosering - efter att Katt har fått det normala torrfodret, strömming, tonfisk en slurk fönsterputs och ett värmeljus [hann inte riktigt med där...] samt mer "Läckra bitar fyllda med kyckling och ost"...

Intresset för Katt är fortfarande stort och till Katts stora förvåning blir Katt - som normalt sett brukar få höra "UT UR KYLEN!!" då Katt pga hunger blir för påträngande - nu istället jagad med en påse "Läckra bitar fyllda med kyckling och ost"...

Fångad i ett hörn får Katt nu "Läckra bitar fyllda med kyckling och ost" hällda över sig i riklig mängd... Katt bestämmer sig för att fly fältet och i det allmänna tumultet slinker det in en näve "Läckra bitar fyllda med kyckling och ost" även i dotterns mun...

Dagens lunchproblem löst... Katt har gömt sig - dottern knackar på skålen, ser besviken ut och säger ett förvånat Katt??

Nånstans har förmodligen TFV eller nån liknande instans slarvat med sina metataggar. Noterade att vi plötsligt fått en väldig massa "dropins" [tacknämligt att såpass många av dom läst vidare såpass mycket i bloggen - tack!] och att en övervägande merpart av dom sökt på "halvljus" på Google...

Spännande att komma 1a i sökmotorn på "halvljus" genom ett enda inlägg...

Varför sånt intresse för just "halvljus"? Kanske nåt med årstiden? Faan vet... Eller är det någon ny lag som man "förväntas informera sig om"? Yeah - sug mig!

Det är förbannat tyst från Stöde nu för tiden i alla fall... Anna påpekade en gång "äntligen en man som förstår en kvinnas behov - 7 bilbesiktningar i veckan", eller... åxå inte...

Om Beatles varit en datarelaterad produkt hade dom förmodligen fallit offer för svenska "språkvårdare" och stavats Bitels. Tack dumdjävlar för att i alla fall enstaka egennamn får vara ifred...

Så - vilka har köpt "Love"?! Jag hoppas alla - typisk produkt värd att köpa.

[CDpriset ska förresten upp UPP UPPUPPUPPUPPUPP! Kan folk betala 350spänn för en kudddjävel på IKEA, 750 spänn för en satans liten hylla på Åhlens - produkter som nån maskin spottar ut på tio sekunder - då kan man betala 500spänn för en produkt som ett antal människor lagt ner blod svett och tårar på i kanske upp till något år... punkt slut.]

Love är en märklig platta - att höra låtarna md ett så radikalt annorlunda ljud ändrar grundvalar som legat som musikalisk mall i decennier. Man kan konstatera att om Beatles kommit idag hade dom förmodligen blivit lika stora eller ännu större stjärnor - av många olika anledningar, man kan åxå konstatera att små bitar av magin försvunnit... men... för att ge plats åt andra. George Martin & Giles Martin levererar ett välskulpterat ljudlandskap av sällan skådat slag...

"And Lennon never has to sing a Paul Mccartney song" skrev Kevin Gilbert i en låttext om "en perfekt värld"... nånstans har han väl en poäng i det. Lennons storhet tillåter tom förlåtelse för "Double Fantasy" vid det här laget, även om Yoko aldrig må förlåtas...

Lennon fick en gång frågan vad Ringo betydde för Beatles, en fråga som besvarades med "Han var rolig".... Lennon hade fel!

Dom som tex hört "Im The Greatest" med Ringo vet att han har resurser som vida överstiger både Mccartney och Harrison på låtskrivarplanet. Jag tillhör dom lyckliga som sett Ringo live [med Zack på trummor] och fått uppleva att han besitter sann starquality. Den vita smokingen, cigarren och det otroligt tillbakalutade "Whats my name" som rev ner ett unisont 15.000personers RINGO! är oförglömligt...

Love ger nytt perspektiv på Ringo som trummis - karln är ett geni. Han hade säkert ingen som helst aning rent tekniskt vad han höll på med, och han hade definitivt inte samma energi som Keith Moon - men nånstans i allt så är han ett totalt och komplett geni - nu när man HÖR exakt vad han håller på med.

Nån som INTE tjänar lika mycket på att man hör vad han håller på med är... Mccartney...

Jag "gav en gång bort" ett skämt till min vän Clas Malmberg; Om Lenny Norman nu vill satsa på en karriär som komiker - varför slutade han då spela bas??" som en liten "sågning i bakfickan" till Måndagsklubben...

Minns någon "lär dig spela bas med Lenny Norman" som annonserades som "kurs på kassetband" i olika veckotidningar...? Nånstans där har man Mccartney som basist och nånstans undrar man vilken låt Mccartney hade i lurarna vid olika inspelningar för inte faan var det samma som dom andra i alla fall. Det KAN Det inte ha varit... eller så gick karln på Mogadon... Hans "basspel" tjänade definitivt på att det inte hördes... Nu - välskulpterat - så blir det snarare en Jeopardyfråga av när nästa miss kommer och om den månne kan överträffa den tidigare i att vara otight, ostämd eller helt enkelt bara... fel...

Harrison däremot - en gudabenådad gitarrist och med en slide i nävarna är han den okrönta kungen med ett laidbacksound utan motstycke - min värld är han minuspolen och David Lindley pluspolen. Slide var dock något han inte alls fick nåt utrymme för med Beatles... Exakt vem av herrarna Harrison och Lennon som står för vilka gitarrer är svårt att avgöra men helt klart är att - ännu en gång - om dom slagit igenom idag skulle båda slå ut vilken "grungekung" som helst...

Korkad investering med CDväxlare i bilen - All you need is Love...

– Tänk om folk haft god smak [eller kunnat spela?] - då hade David Lindley och El-Rayo X varit för coverbanden vad Creedence [tyvärr] är idag...

– Vill man höra två hetsporrar i slideduell live kan man lyssna på slutet på "Stay Away From My Heart" på Totos album "Kingdom Of Desire" - Lukather och Lindley - råare än SÅ blir det aldrig...

Vem faan kommer på all sån djävla dynga?

"Sköt dig själv och skit i andra" är ett uttryck som blir mer och mer högaktuellt nu ju närmare samhället dras mot någons sorts nymoralistisk kvasidravelskontrapunkt...

Önskar att en massa företagarföreningar eller större kedjor kunde gå samman och ha någon sorts superrea just den här dagen så folk vill shoppa - man ur huse - rena rama djävla mellandagshysterin! På samma sätt som någonting i alla dålig "slutarökareklam" gör att man per automatik vill trycka i sig ett par kjedjerökta cigg...

Eloge till Bump som drog på Shoppingrunda med stoort S!

Hur bygger man om en diskmaskin till en snöslunga..¿

Ger kärringen en skyffel...

Idag har Aftonbladet en ganska stor artikel om vår Bump...

Står om henne, diktsamlingen, konvolutet till Py och naturligtvis hennes hemsida. Läs här!

Att hon är ett litet under visste vi ju redan! Hoppas på alla knuffar i hela världen på vägen mot att bli rik och känd.

med maskiner...¿

I går hade jag en riktig långdag, och jag ger mig faan på att 50% av den gick till att v ä n t a p å e n d a t o r.

Jag minns inte att vi väntade så här mycket på maskinerna förr... Jag upplever det som att min gamla Atari 1040ST bootade typ 500 gånger snabbare... eller min gamla Mac 6100 med ProTools/Nubus...

Njae - kanske inte helt sant... Jag minns hur hopplöst och tröstlöst det var att försöka editera tex sångpålägg, när man tryckte på stopp och den stannade 15 sekunder senare... Så skulle man scrolla och leta efter var man skulle klippa... *asg*.

Datorerna ska enligt spec vars å otroligt mycket snabbare nu, men likväl - nog faan tycker jag att man väntar mer... väntar... väntar... väntar... 24 eller 32 kanaler på 2" tape - det var grejjer det... utom när man tappade sync mellan bandarna om man ville använda sig av 48 eller 64 kanaler... *Oops*... Att på måfå försöka synca ihop dyngan igen... för att upptäcka att det slackat 0.5 sekund mot slutet av en låt på 3 minuter... *Jesus*

Man SKA svära åt maskiner. Jag gör det, Py gör det definitivt. Jag har en bekant som startar dagen i studion med att svära dedikerat åt någon stackars utvald maskin enkom för att visa vem som bestämmer...

*Mäh ÖKA då dumdjävel!!*

Nu väntar jag igen...

Var det "Danielsson & Pekanini" som gjorde "Maskinerna Är Våra Vänner"??

Slötittar på "Idol" - sämre än nånsin den här säsongen. Uppenbarligen ebbar det sakta men säkert ut, eller så har dom som är sanna talanger fattar att såna här "tillställningar" tenderar att per automatik ge en dagsländestämpel på 99% av dom deltagande, eller i sämsta fall en markör för livet i löjets tecken...

– Kan du göra så jag låter bra...? frågar Nath...

Klart jag kan, dessutom skulle det inte vara speciellt svårt. Har varit med om värre - betydligt värre - och då med folk som själva trott dom defacto kunnat sjunga... [se inlägget om singer/songwriter].

Nath sjunger fint, släpper mycket luft [det gillar jag] och är relativt tonsäker. Dessutom är hon vackert blek och mystiskt tyst leende ala Mona Lisa, och inte minst - med en fantastisk figur... En sjuhelvetes massa låtar har vi ju... av förklarliga skäl... och om inte annat så gör vi nya. Inte minst - vi har tillgång till både ispelningsteknik och musiker... Inte minst - vi skulle säkert ha skitkul under tiden...

Kanske vore en tanke - "en popstjärna som flickvän...." eller tvårtom...

Tack vare min bästa vän Py så fick jag en kontakt till ett nytt och spännande samarbete - en musiker/producent som jobbat med riktigt festliga namn som Elvis Costello, The Pogues, Violent Femmes, Tom Waits och The Rasmus - för att bara nämna några...

Verkligen spännande! Å naturligtvis ett stort tack till Py!

"Singer/songwriter" är ett begrepp som blivit missbrukat på gränsen till vad "unplugged" tenderade att bli på 90talet.

Av nån anledning så verkar en del tro att begreppet "singer/songwriter" står för [är en ursäkt för?] "liten ledsen flicka som varken kan spela, sjunga eller skriva låtar - utan kompband men istället en alldeles för stor och ostämd akustisk gitarr..."

Så - man kommer till studion beredd på att spela in... någonting. Singer/songwriter; en eller ett par mikrofoner and sweet music - off we go... Jo, det hade kanske inträffat om man jobbat med folk som har en aning om vadfaan dom håller på med och är artister/musiker enigt "oldschool". Nu görs istället den tragiska upptäckten att det inte finns någonting värt att spela in - ett faktum som verkar vara en lika stor överraskning även för just "singer/songwritern" i fråga när hon får höra sig själv...

Plötsligt har man ofrivilligt [och naturligtvis utan att ersättningsnivån ändrats enligt gällande tariffer] pådyvlats rollen som arrangör, musiker och producent...

Resultatet blir inte sällan slentrianmässigt grävande i "the bag of trix" - standardmall A1 - för att komma hem så fort som möjligt, göra lidandet kort och hoppas ingen någonsin kommer att höra skiten... Kladdiga stråkmattor, någon trist loop som hämtad ur en fabriksfärdig godispåse typ "Tom och Jerry", nåt gammalt horn som trevar runt och någon lite "spännande" [yeah.... eller åxå ... INTE spännande] synt .

Ännu en gång används kunnande och tekink inte för att förgylla utan för att rädda upp - en stor skillnad...

Man gör sitt yttersta för att hålla inne med kommentaren "Gå hem, ta vägen via Clas Olsson och köp en röd mikrofon för 59 kronor - bättre än så blir det aldrig..."

Befriande galghumor - när jag en gång i tiden läste arrangemang gick jag i samma klass som Martin, en av de sk "Boysen" - även kända som "Electric Boys"... Jag brukar fortfarande fnissa lite över något han sa en gång när någon presenterade ett partitur som i det närmaste var att betrakta som så till bredden fyllt av noter att det var kolsvart;

- Men vaffan, mata på stenhårt i E är väl aldrig fel?

Ett "noname" behöver ju inte betyda att det är dåligt - det finns det massor med exempel på motsatsen - ta tex fullständigt LYSANDE hårdrockande "Dysdain" samt "Unborn" från Sundsvall - mer såna band bitte!

är det inte så lätt att hitta något att blogga om - även om det händer mycket...

En lätt prestationsångest kan däremot infinna sig gentemot den trogna läsekretsen om inget inlägg gjorts på ett par dagar samtidigt som statistiken håller i sig.

Normalt sett brukar jag ligga någonstans runt drygt 100 läsare per dag, där ca 75% är stammisar och 25% drop ins - en siffra som jag är över förväntan nöjd, belåten och glad för. En annan av mina bloggar nådde 150.000 läsare på mindre än ett år, men där fanns det åxå en spännande berättelse att ta del av - inte bara "vardagstrams"...

Man så ligger den här bloggen inte så förskräckligt långt efter hemsidan för en "normaletablerad svensk artist" - tex min bästa vän Py, även om hon peakat på nästan 300 besökare vissa dagar...

Pys hemsida fyller förresten snart 25.000 besökare, vilket blev över förväntningarna när vi började med sidan för ett år sedan. Besökarantalet lägger henne i klart toppskikt på antalet besökare om man jämför med gelikar och skalar bort giganter som Roxette i toppen, eller artister som iprincip bara är artister på det självutnämnda planet men i övrigt bortglömda sedan årtionden och med någon enstaka besökare per dag...

Nåväl, vad ska vad ska man då skriva om när den trogna läsekretsen förmodligen är fullt införstådd med alla fundamentalia;

Att Naths röv är hetare än helvetet, att hon har fullt upp med sina studier, att vi oftast lyckas ha dom mest absurt tokroliga konversationer och i allmänhet trivs synnerligen bra tillsammans [läs tokkära]. Att min dotter är tokförälskad i henne och att vi brukar göra vårt bästa för att aktivera oss i stall, simhall eller med något annat roligt - inte så sällan med Bump som sällskap, eller att denna lilla kroktåade tös [och tillika poesiboksförfattarinna] ibland besöker oss med olika upptåg som följd. Att BMWn går som ett skott och jag inte kör fort utan flyger lågt, eller att jag efter 20 års frånvaro från ridning nu sakta men säkert börjar komma tillbaka i sadeln - tillbaka till dom fasoner jag la mig till med som busridande tonårsslyngel hos min mormor i Värmland och nu faktiskt ger den vana ryttarinnan Nath en match på vansinnesgalopper genom skog och mark... Jag är tenderande dement - hell yeah, Nath har en perfekt Dkupa, är tystlåten men det gnistrar när hon väl säger något. Jag är en bestialiskt bra strängbändare och jobbar som faan nu när jag äntligen är tillbaka på banan efter 4 år på den absoluta botten, har sjuk humor och lider inte av auktoritetsförakt utan har det bara, är begåvad med ett övermått civil olydnad som jag kallar civilkurage, har ett retsamt flin och arrogans tycker jag är en bra egenskap...

Allt det där vet ni ju redan och även om vi tycker det är roligt again and again and again så kan dom inläggen snart sammanfattas som just... "we did it again"... Vaffaan...

Måste ju skriva om nåt - det är inte svårare än så...

Världsklass...

Ibland undrar man var resurserna läggs... Jag var med om något liknande för lite sedan.

- Hur var det här då?
[Polismannen som stannat bilen ser förvånad ut över att ha fått frågan så fort jag öppnat fönstret]
- Du har dimljusen på...
- Ere SANT?!?!
- Ja...
- Ja djävlars serru, se på faan...
- Vet du att man inte får ha dimljus och halvljus samtidigt?
- Ja...
- Det hade du...
- Jag har djävligt ont i kuken idag...
- Förlåt?

Gestikulerar mot öronsnäckan och säger tyst "telefonsamtal" riktat till polismannen som ser förvånad ut, något "telefonsamtal" excisterar naturligtvis inte... Polismannen tittar på körkortet, lämnar tillbaka det och skriver ut en böteslapp och räcker över, jag formar omsorgsfullt lappen till en liten boll och slänger på golvet...

- Då vet du det nu, att man inte får ha dimljus och halvljus samtidigt?
- Det visste jag innan åxå...
- Du stänger av dom nu då?
- Officiellt kan jag väl inte bli bötfälld två gånger för samma förseelse? Rätta mig om jag har fel... och ni kan väl officiellt bara vara en kontroll...
- Det kan ju finnas flera längre fram...
- Ja kanske det, en avsugning vore skönt. Ska vi säga vid niotiden?

Polismannen ser ännu en gång förvånad ut. Ännu en gång gestikulerar jag mot öronsnäckan och säger "telefonsamtal"... Han tar ett steg bakåt och hans kollega vinkar ut mig från vägrenen. Uppenbarligen är han medveten om att det inte är förbjudet att vara en arrogant flinande skitstövel...

Samma vecka var det förresten inslag i "Efterlyst" om ökade grova sexbrott och gruppvåldtäkter som inte blev lösta. Har man bara dimljusen avslagna klarar man sig...

Vår lilla Bump - sockersötaste kroktån med rött hår och parfaitrumpa - har nu kommit ut med sin [första] diktsamling. De ni, inte alla 12åringar som ger ut diktsmlingar, ritar skivkonvolut till Py, lär sig monsterriff på ukulele och en massa annat konstnärligt.

Man kan beställa diktsamlingen här

Om man fortsätter tillräckligt lång upp i arselet norrväst från Knullsvall kan man se den här imbecilla skiten längs vägen;

Själv vill jag så gärna leva att om jag bott i Stöde hade jag självdött...

Newsflash! Newsflash! Xtra xra read all about it! [Tshirts!! Scarfs! Posters! Last tour last tour! Tshiiirts! Badges! Last tour!]

Hon SSU ordföranden - hon har kört 105 kilometer i timmen... och på en 70sträcka... men ojojoj... HAR ni hört? Ja... precis... hur KAN hon?? 105 - ja just det - etthundra FEM kilometer - i TIMMEN - ja och på en 70 [!!]sträcka... Titta bara - ja SÅ går det!! TV bevakar minsann...jajja... tidningarna åxå... 105 [!!] KILOMETER... och det var 70 där faktiskt... det var det.. men HON tror tydligen man får göra HUR som helst... nänä.. men lagens LÅNGA arm var där... ja! Precis! Titta bara!

Hur KUNDE hon? Hon som borde vara ett föredömm... [hmm?] föredö...

Stavas "SUG MIG FÖR FAAN" med ett eller två M?

Det är ju för helvete en ytterst marginell överträdelse av den administrativa gränsen [nåt i den stilen hade GW sagt], själv lyckades jag med en 110%ig överträdelse för lite sedan - det var skitkul...

I da ere min födslodag...

Nath var först att gratta - hon räknade tom ner innan tolvslaget där vi låg nerkrupna. Nummer två med minimal marginal var Py...

Jag önskar mig...hmm... en likadan 42" wide som Malin har, en asnice allroundsadel som finns på Kings Hästsport, ett par skor jag sett... åsså min häst på mer än foder...

Har redan fått en ursöt hund - ett gosedjur med vlärldsnens [ska vara så] största nos - av Nath. Han heter Conny...

Blivit "mycket häst"... ser jag när jag läser, men det är vad vi gör - jobbar, pluggar, ägnar oss åt varandra och rider... Allt som dårar [uppenbarligen]. Vi trivs - hell yeah - tillsammans helt enkelt...

En lång, inte speciellt brant, uppförsbacke - vi red nerför den ett litet tag tidigare. Vägen tillbaka uppför blev galopp - så där makalöst samlad galopp och jag kunde inte låta bli att använda piskan för att få ut det allra sista och samtidigt mana på min häst med rösten...

Plötsligt kommer avtagsstigen - lite snabbare än jag trodde och på en halv sekund tar jag fel beslut. I stället för att acceptera att vi missar stigen, fortsätta rakt fram och sedan vända, så drar jag lätt i tygeln - precis lagom mycket för att bara visa henne vägen och resten sköter hon själv. Hon vet att vi ska ner/in här, och nu går det inte att hejda - under några omständigheter... det vore bara dumdristigt...

På väg åt andra håller upplevde jag nästan inte alls stigens lutning upp mot grusvägen, men nu känns den osannolikt brant och lång Jag hinner tänka ett snabbt oops, som övergår till ett släpp och häng med och vilken fantastisk balans hon har - duktig tjej - ägnar min egen balans en tanke och fylls av ett fantastiskt energirus. Jag hinner åxå tänka jag kan släppa henne - hon kommer inte att sticka, hon är för trött för det nu... men det är då - precis efter 90graders svängen - när backen nerför börjar och jag känner vi har koll på det här som jag ser Nath över axeln...

Jag trodde verkligen inte att hon var så nära - hennes häst har mycket mindre kliv än min och att dom är ifatt beror förmodligen på ren viljestyrka och i det läget har hennes häst _inte_ samma koll på sin kropp som min har. Inte minst - Nath har aldrig i sitt liv trott vi skulle svänga... Inte i den farten, den vinkeln och den lutningen...

Jag hör ett "stopp" bakom mig och sedan är hon bara borta... och jag fattar att "borta" inte innebär att hon kunnat stanna...

Nedförslut - rejält... och även om vi håller in allt vad som går så stannar vi inte på en femöring. När vi stannat är det absolut knäpptyst - inte ett ljud... Nath!? ropar jag, men får inget svar. Helvete - hon gick omkull... tänker jag och blir alldeles kall. Vi har nog bara stått still några sekunder när vi vänder... min häst måste trott jag fått något fel - eller så fattade hon, eller kände av, mina vibbar. Från stillastående till vända runt på stället och full fart tillbaka - högerhanden håller tygeln nästan bakom ryggen, skänklar så hårt jag kan på samma sida samtidigt som jag är glad att ha piskan till hands - från stillastående till full galopp åt 180grader på mindre än någon sekund... Fullständigt livrädd och 100% säker på att möta Naths häst... utan Nath...

Kan inte påminna mig när jag var så rädd senast - om jag någonsin varit det - och inte heller när jag varit så glad och lättad som när jag ser Naths huvud sticka upp - om än väldigt lite - bakom huvudet på hästen vi möter. Båda välbehållna...

Dom hade inte tagit svängen lika hårt utan fortsatt lite rakare... en "kompromiss rakt ut i skogen"... Avsaknaden av skämt om "min tanke var att hon skulle blivit ekonomiskt oberoende genom min livförsäkring" tolkade jag som att hon tyckte det var "mer än spännande"...

Det är som ett gift... och dagar som igår är verkligen hur fantastiska som helst... Vi har verkligen ridit mycket sedan vi tog upp det tidigare under hösten. I går var en sån dag då en massa bitar föll på plats och det inte alls kändes som det var över 20 år sedan jag red kontinuerligt.

Vi red länge och väl längs en massa stigar där inte en människa gått på evigheter - om det ens fanns stigar var svårt att avgöra under snön och ett tag var vi nästan vilse [får börja ta med GPS på dom långturerna]. Skogsvägar där bara en och annan traktor, timmerbil, eller möjligen enstaka boende passerat sedan första snön föll. Hästarna tycker uppenbarligen om det mjuka snötäcket för dom är synnerligen benägna att sätta full fart... Varför kan man gissa sig till när man kikar under tassarna efter en ridtur - så rent som om man hade rengjort i timmar med tops... Inte ett gruskorn...

Exakt vad det är som ligger till grund för beroendet kan vara svårt att peka på, kanske en adrenalinkick pga att det rör sig om samverkan med ett djur som har egna tankar, känslor, åsikter - att man aldrig kan vara riktigt säker på vad som kan hända, men det behöver inte alls vara negativt - idag satte vi "oss", eller snarare satte sig min häst på röven, över en snövall i en nedförsbacke och "där var det halt"... men hon fixade till det även om det var precis på gränsen... En fånig motorcykel - ett dött ting - hade inte bidragit med något själv...

Jag tillhör dom som hellre släpper och litar till henne, snarare än börjar bråka och dra - nåt som jag anser bara stör henne i balans och omdöme... Hon verka acceptera mitt omdöme och mig som ledare - köper mina val utan krumbukter i takt med att jag litar på henne...

Vid något tillfälle drog Nath iväg i full galopp, men vi hann i fatt och la oss bara någon meter bakom. Ett sånt nästan magiskt ögonblick - man känner knappast när hovarna slår i marken och förutom den lösare snön som yrde så drog Naths häst upp stora flagor som slängdes iväg bakåt från hovarna - och för att inte få dom i ansiktet fanns det inte mycket annat att göra än böja sig fram, blunda och hålla händerna stadigt på sidorna av halsen till det stora trygga djuret och bara lyssna till hennes frustande...

– Det kändes nästan som att flyga... sa Nath, och jag kan bara hålla med...

Sadla av, kaffe och en cigg [utanför stallet], morötter och äpplen, hovvård, ryktande och omvårdnad av småsår - trevlig tillvaro med andra i stallet. Typiskt kvalitativ tid... och välbehövligt komplement till arbete och studier.

När man förlåtit sig själv år av dödsdömd idioti, sanerat sin omgivning och kan skratta åt skit man lämnat bakom sig - "Som att flyga"... Dagligen...

– Vad tycker du vi ska se...?
– Det går en rätt ok kulörtvätt 20.00...
– Jag såg den förra veckan...
– Fintvätt 30 grader 20.45?
– Lite segt.. eller?
– Kolla! Vittvätt 90grader med extra centrifugering 21.30!
– Taget! Vilket djävla klös!
– Ska vi käka sardiner till?
– Hell yeah!

Djävla väder igår...

Naturligtvis hade inga vinterdäck lagts på INNAN snön kommer [whats the fucking point¿] så det blev till att släpa däck ut - respektive in - i just... snöstormen... Den obligatoriska svärmen gott och blandat ur svordomsregistret användes naturligtvis...

Hursom helst så kom vinterdäcken på och sommardäcken in, om ändock än ej tvättade och iordningställda för vinterförvaringen. För tillfället står dom i kö för att komma in i duschen... och jag slogs av hur otroligt maffiga dom 235 breda lågprofilarna ser ut när dom inte längre sitter på bilen... och hur otroligt bökiga att tvätta som finekrade alu-fälgerna är...

"Avfettningsmedel, polermedel och tandborste - så småningom"...

När dom flesta andra stängt om sig för kvällen och krupit ner i TVsoffan bestämde vi oss istället för att åka till stallet. Hästarna hade stått inne hela dagen och var glada åt lite pyssel, snask. Dom var glada att få komma ut åxå ända tills stalldörren öppnades och det var full storm...

Faktum är att det trots allt var ganska mysigt att rida. Snön gjorde skogen mycket ljusare, och hade det bara inte blåst så in i helvete så snön kändes som småspik hade det varit kanon... Lite halt och ovant för hästarna kanske... Basjkier används ju oftast oskodda - på goth och ont. Goth - att det inte blir pålagringar av snön, men kanske ont att broddar på skorna kan vara ett bra hjälpmedel på halkigt underlag...

"Här har hösten precis börjat" skrev Peter i ett mail idag... "Du ska faan ha på käften" blev svaret. Jorå - två som inte har mycket över för vintern annat än på skidsemester i koncentrerad form - ska faan vistas bitvis i Knullsvall...

Samma snöstorm framkallade i alla fall mycket mindre svordomar under ridandet än under däcksbytet...

Djur och snö ÄR mycket roligare än teknik och snö. Djuren ÄR mer "kompatibla med klimatet" på nåt sätt. Det är mysigt med hästar som frustar rök i kylan, men suger förbannat oskönt med frusna lås, smutsiga eller blöta mattor i bilen etc...