[WB] - Morgontvätt...
Tröjan - som tidigare gav ordentligt med utrymme för Naths perfekta Dkupa - är nu snarare i Thyras storlek och dessutom är den stenhård...
Tack vare Google har jag listat ut att symbolerna på samma lapp som talar om "100% wool" åxå gör gällande att den ska HANDTVÄTTAS i max 30 grader, och under inga omständigheter för centrifugeras eller torktumlas - samtliga säkert mycket bra handhavandetips som jag totalt oavsiktligt tyvärr råkat frångå med ungefär... 400%...
A - Exakt hur får jag frasen " godmorgon älskling - jag har tvättat åt dig" att låta bra i sammanhanget?!
B - Ja det är en dyr märkeströja
C - Alla tips mottages oerhört tacksamt och helst inom ca tio minuter...
[WB] - Sköna lördag...
Hög luft och innan lunch var det inte ett moln i sikte. Vi var uppe tidigt för att få ut så mycket som möjligt av den här dagen som en paus i typ 2 veckors sugande regn...
På väg till stallet fixade vi lite ärenden, i det vackra vädret tyckte jag det var en skön ide att caba ner när vi ändå var ute och rastade BWMn... Nath tyckte det var i kallaste laget utan tak [sen tyckte hon det var för varmt...] fast å andra sidan så lät hon som min mormor stundtals...
– Det är 70 här...
[Vem bryr sig om vad en skylt säger? Det är trafikrythmen och bilens egenskaper - tillsammans med förarens förmåga - som avgör vad som är en lämplig hastighet...]
– Det är för hög musik...
[Det SKA ju vara ASHÖGT... Det är kewl och nice...]
-
I alla fall var vi i stallet tidigt, pysslade med våra hästar, fikade, och gav oss iväg på en långtur.
Mina ridstövlar - som jag först var tveksam till om dom var prisvärda - har visat sig vara en 110%ig rättinvestering. Förut använde jag oftast ett par vanliga Marborokängor som iofs är fetnice, men ridstövlarna gav ett helt annat stöd och en helt annan känsla. Som natt och dag att rida i...
Det är förresten två ursöta småtjejer på nånstans runt 9-10år som hänger i stallet... Dom är typ "bästa bästisar alla kategorier" och håller på med hästarna i oändlighet. När tillälle ges brukar deras föräldrar köra dom redan på fredagskvälllen och sen sover dom över i stallet. I dag slogs jag över att dom är ständigt glada och hur fantastiskt kul dom verkar ha...
Om det ösregnar så är dom genomblöta men gapskrattar över att ha kört shettis med vagn och fyrstegat i full fart i gigantiska vattenpölar, eller så ler dom lyckligt över att ha ridit in i stallet och glömt ducka i porten, eller tävlar i att ha ramlat av flest gånger... En av dom sken som en sol idag och konstaterade att det var 12e gången på en viss tid, men att två gånger var barbacka i en bäck så det räknades inte... [yeah?]
Men oavsett om dom kommer med shettis och vagn, eller på den största av avelshingstar så är dom alltid på banan på nåt vis - fulla av engagemang... och får mig att önska att min dotter åxå får nåt sånt kul och sunt intresse... och jag funderar på när vi kan börja ta med henne ut i någon form - kanske just Shettis och vagn...
-
Min häst gjorde sig illa i tassen idag... stackarn... Kanske inte världens största sår - som en enkrona och ett par millimeter tjock flik... Det märkliga var att det såg ut att vara som skuret "uppifrån" - alltså inte något som trampats på... Tvätt och omplåstring och fick vila i ett bås med lite extra hö... Så får vi väl se hur det artar sig...
-
Tacomiddag, ett par DVDfilmer, en gigantisk skål med snask... Jag, Nath och Bump avslutade med en mysig filmkväll. Skönt med en ledig dag att bara göra kul grejjer tillsammans com omväxling till jobb...
[WB] - JCus...
Jag har faan inte köpt ett par jeans sedan... vete helvete... Jag har ju typ två garderober med standardmodell - 501or, alla i samma storlek och alla... lika trasiga... eller som någon sa - "det är inte trasiga jeans, det är trasor med lite jeans"...
Brukar dryga ut användandet av just - trasiga jeans - med ett par olika par identiska svarta byxor från Versace [jo... asså.. när jag hittar något riktigt snyggt jag gillar så köper jag två ganska ofta - för att inte bli utan om tvätten kommer efter...] men på senare tid har alla jeans kännts som för trasiga [?] och resultatet har blivit "sönderanvändande till vardags av bara Versace" [tom rider i mockabrallor från Versace]...
I dag kom i alla fall Nath med två par byxor - riktigt riktigt assnygga. Precis sådär halvsarta/gråa och ntta som jag gillar dom, fast utan att vara så corny "fabriksnötta" så att det verkligen syns att det är just... "fabriksnött"... eller stonewashed - knull - whatever - det nu heter...
Satt som en smäck gjorde dom åxå... och utan att vara 501or... men... JCus när började jeans kosta 1.400spänn paret?? När jag [sagt med knarrande röst] köpte jeans sist kostade dom 400spänn...
Nath hittade till sig själv åxå - och jag har sagt det förr - hon har den hetate röven jag nånsin sett...
[WB] - Lucky ZZZzzz...
Ännu en sån "fram-och-tillbaka-mellan-Tjockhult-och-Knullsvall".
Ohwell, mitt perspektiv på tid - eller kanske snarare oftast oregelbunda dygnsrythm - gör att jag inte har några större problem med att resa fram och tillbaka med jobb hur som helst men en del saker omkring gör det lite märkligt ibland. Tex som när jag har umgänge med dottern tisdag och torsdag, men bara hinner lämna så är det dags att åka till jobbet och sedan kommer jag nästan direkt till nästa hämtning - fast det är en hel dag mellan...
Som sagt - och var jag trött i morse när jag gled upp mot Knullsvall med bilen - då var det inget mot vad jag var på kvällen efter en hel dags fika och shoping med mina tjejjer på "stan".
Lucky ZZZzzz me så har jag två änglar... Älskar dom massa mest!
[WB] - Joråsåatte...
Den 3e singeln från Pys senaste album släpps inom kort.
Fick min tid som dum blondin
och varje dag blev haloween
Jo tack... hur det känns vet jag allt om...
[WB] - Katt...
Sofia & Jensa...
Thyris blev såklart ordentligt förvånad över att det plötsligt tittade fram ett litet katthuvud - världens största leende och ett tydligt "Katt" - när Jensa kom traskande över golvet...
Ok - så när man skakar på bollen med klocka i så förväntas katterna komma, och om inte - då tittar man besviket på bollen som om den "inte funkar"... Oh well - det är ett sätt att se det på... behöver faktiskt inte alls vara fel, tvärtom ganska logiskt...
[WB] - "Hemma"...
Att ligga i sitt säte och halvsova och vakna till doften av någon som tänder sin första cigg, kravla sig fram i gången och sätta sig längre fram för att beskåda staden närma sig.
I onsdags morse åkte jag förvisso med en standardbuss, så röknngen uteblev tyvärr pga den upphaussade nymoralism och hetsjakt som ligger efter oss rökare men en bit av känslan fanns där i alla fall...
Den går inte att förklara... det är bara "hemma"...
Fick Totos "Going home" från albumet XX i huvudet;
Goin' home
Cause I've been away much too long
Goin' home
Going back to the place where my heart belongs
Goin' home
Going back where I left my sanity
Goin' home
And I hope that it's still waitin' there for me
[WB] - Atacamas Quariwill...
Det är födslodagsdags igen, och dags för ännu ett litet ljus på kvällskvisten.
Sent en kväll i December 1989 kom jag hem med ett litet knyte innanför jackan. "Vad är det som piper?" frågade Py, och ut ur jackan tittade en vit liten nos - rikligt försedd med kolsvarta prickar... Atacamas Quariwill, som vi senare döpte till Gorkij och som allmänt kallades "Musse" gjorde entre i vår familj.
Gorkij var den självklara ledaren av våra två killar, hans psyke var stabilare än ett godståg och hans självuppfattning - speciellt som valp - om sin fysik gick inte riktigt ihop med dom egentliga omständigheterna. Utan att tveka kunde han slänga sig rätt in i en hög med Schäfrar för att kolla om nån ville leka, eller - läxa upp dom... Mer än en gång fick jag rädda honom...
Gorkij var den matglada, och även den som genom sitt psyke gjorde mycket för att stötta upp Pascal som var lite räddare och mer försynt. Han var åxå en av dom mest envisa hundar som gått på denna jord... och dessvärre en av dom klumpigaste. På samma sätt som jag alltid visste att Pascal skulle dyka upp runt hörnan om jag visslade - lika säkert var jag alltid lite orolig för Gorkij, trots att han var väluppfostrad. Han var helt enkelt i sin egen sfär...
Furunkulos var något som följde honom genom livet och vi provade allt. Vi odlade tom fram ett eget vaccin på Ulltuna för att försöka bekämpa hans excem på tassarna, jag trs inte tänka på vad sluträkningen blev men det spelade ingen roll... Ibland var det bättre i långa perioder, men nåstan alltid kom det tillbaka... Det var bara så... och för oss att acceptera...
Runt 7 års ålder reagerade jag vid något tillfälle på att Gorkij hade börjat lyda extremt dåligt och trodde det var dags för att bli lite mer bestämd en period. Det brukade gå lite så "upp och ner" med lydnaden på båda killarna i perioder så egentligen var det inget konstigt men det visade sig att jag hade fel...
Nästan alltid gick vi ju "alla tre", och nu när jag skulle träna lite extra gick bara jag och Gorkij och han lydde inte alls... Noll inkallning - som om han totalt ignorerade mig. av en händelse kom jag på - Gorkij hade hastigt fått kraftigt nedsatt hörsel, i det närmaste var han så gott som stendöv. Att han öht hade "lyssnat" på mig var för att han kollade på Pascal - för inkallning, om någon ringde på dörren - för alla händelser... och av vana och vetskap om vad som gällde andvände han Pascall som mall för hur han skulle agera...
När det hela uppdagades var han ännu inte helt stendöv, så vi började hårdträna en del teckenspråk men det hela byggde naturligtvis på att han var visuellt uppmärksam... Efter omständigheterna lyckades vi ganska bra...
Gorkij blev ensamhund 3 år senare och vi fick 4 år tillsammans efter att Pascal gått bort. Så småningom orkade han inte med lika långa promenader som tidigare, men enligt veterinären så hade han "valuta" för att vi fram till dess gått upp emot en mil eller mer om dagen. Trots att han var lite för rund så hade han en god kondition. Mot slutet var han inte intresserad av att göra mer än ligga på rygg eller möjligen gå ut och lyfta på tassen mot ett träd och såklart - äta... och så fick det bli.
En sen Novemberkväll 2003 började han bete sig lite märkligt och eftersom jag tidigare haft indikationer på hjärtfel visste jag vad klockan var slagen. Jag tog ett djupt andetag och vi begav oss till veterinären - efter att han hade fått stå med huvudet i fodersäcken och trycka i sig så mycket han ville en lång stund...
Den här gången hade jag av olyckliga omständigheter hamnat i Sundsvall och hade inte med mig någon annan som rest med mig och Gorkij genom livet, därför var det lite xtra tungt... Den första snön hade fallit den kvällen och när jag på väg ut från veterinären - på platsen där jag lyft upp honom en stund tidigare för att bära in genom dörren såg hans sista 4 tassavtryck - var det en nästan kuslig symbolik...
Nu - 3 år senare - om jag blundar så känner jag exakt var en del vårtor sitter under pälsen, hur tassarna luktar, och hur man kan få det att rycka i vissa muskelgrupper genom att klia på rätt ställe...
[WB] - Tillökning igen...
Från att från början varit singelpappa har dom senaste 6 månaderna inneburit tillökning med först och främst Nath, Nath och jag skaffade tillsammans våra Basjkirer, och i igår kom även;
Sofia...
Jens...
Sofia och Jensa har vuxit upp tillsammans och i går hämtades dom i Västerhaninge. Tvivels utan lär dom stå för en del upptåg som kommer att dokumenteras i denna blogg... Naths "Jag vill ha kattungar" gav således slutligen resultat och jag föll till föga...
Ok - men Basjkirerna sover i alla fall inte i sängen, vilket på sitt sätt kanske är ett lyckat drag, men ska jag vara helt 100%igt uppriktig så tycker jag ett litet snäpp bättre om att stå och krama manen på min häst... Det är lixom... "mer"... på nåt vis... Men ok - Sofia och Jensa är åxå söta...
Då tror säkert vissa det är slut på tillökningarna? Uppkrupen i soffan hördes från Naths hörna ett tyst;
– Jag vill ha en kattunge...
– Men vi har ju två nu...
– Jag vill ha en "kattunge"...
Nåja, som min vän påpekade när jag berättade om diverse kattungar – "Tur jag i alla fall gjorde mig av med apan"...
[WB] - Ny och bättre...
"Ny bättre förpackning". Hela djävla helvetet är fyllt med pilar, streck och olika anvisningar för att förklara hur man ska göra. Efter att ha försökt i några minuter tar jag till våld, och efter ytterligare någon minut EXTREMT våld varpå jag slutligen får upp skiten - definitivt inte som det är tänkt [OM någon HAR tänkt] och definitivt inte med chokladkakan intakt...
Den gamla förpackningen fick man upp på en gång - UTAN pilar, streck eller anvisningar... Den har funkat sedan jag var liten... Så...
Varför...¿
Jag har i alla fall fått upp dyngan till slut - för att konstatera att det inte smakar som det ska. Det är då jag upptäcker den andra rutan - "nu ännu godare"...
Men vaffan...??
[WB] - Atacamas Pascal...
Nu på kvällskvisten tänder vi ett litet ljus, det är nämligen Packens födslodag.
Atacamas Pascal, eller Packen som han kallades, kom till oss i Maj 1990. Då hade han redan varit 6 månader hos en "första matte" som bestämt sig för att inte ha honom kvar. Vi hade redan en jämngammal valp från en paralellkull och hade faktiskt funderat på om det inte "borde vara två"...
Det tog 2 sekunder att bestämma sig när vi kom till kenneln och Packen stod i hallen med den lilla packning han hade med sig - en röd filt och ett pipdjur.
Packens mentalitet var "alltid vara till lags och göra bästa möjliga" oavsett vad det gällde. Han var specialist på att smyga sig in i köket från ingenstans och plötsligt bara sitta där - nästan spöklikt tyst. Oavsett hur djupt man trodde att han sov och hur man än smög ut i köket - när kylskåpsdörren var öppen och man vände sig om satt han där...
Packen kom - som sin bror - att bli en väluppfostrad hund. Hur mycket jag fick slita för att få två jämnåriga unghundar att alltid kunna gå lösa och "gå fot" jämsides... det förstår bara en handfull aktiva hundägare, men det var värt besväret och dom hade igen det under resten av livet. Packen var den av bröderna som på egen hand försökte förbättra allt - just för att "vara till lags". Tex kommandon som "sitt" eller "ligg" valde han att förbättra genom att sätta sig ner så det nästan small om baken, eller lägga sig som en björnfäll... När dom blev äldre lät jag dom komma undan med lite mer, men som yngre jagade jag ständigt på dom.
Yla var en annan av Packens specialare. Han kunde yla sådär riktigt "sjungande" och med en perfekt trattformad nos som man annars bara ser hos tecknade hundar - tex Pluto. Py hade en väckarklocka som lät som en tupp och när den satte igång så satt Packen brevid och sjöng en stämma...
Exakt vad som hänt hos hans första matte fick vi aldrig reda på men i början var han rädd för precis allt, eller snarare - panikslagen... Mycket redde ut sig med lite hårt jobb men en del saker - tex att han var ofantligt rädd om sina tassar - det följde honom genom livet. Han lät sig hanteras, men alltid motvilligt och med ett litet morrande, men det var bara så... och för oss att acceptera...
Från absolut ingenstans fick han hjärtsvikt en morgon i Maj 2000. Kvällen innan hade han somnat som en stock efter att vi varit på spårträning - en aktivitet han älskade. 15 Maj 2000 11.50 svepte vi in Packen i Pys Lumberjackskjorta och lämnade djurkliniken Albano med hans getingrandiga halsband och koppel i handen.
[WB] - Var ute...
med mina favorittjejjer...
den ena tycker det är kul...
när den andra drar vagnen...
Idag var den minsta sjuk så vi träffade henne inte - men vi tänkte på och saknade henne...
[WB&Nath] - Den som väntar på nåt goth...
Idag kom dom äntligen, och det är så sant som det är sagt - den som väntar på något goth...
Vi letade ju förlovningsringar länge och väl och att kassera allt som fanns hos Guldfynd etc tog inte lång stund, men att hitta ett alternativ...¿¿ Lättare sagt än gjort...
Till slut hittade vi dom Keltiska och vi trodde nog båda att vi slutligen hade bestämt oss för dom 100% när vi av en slump sprang på en svensk designer i Italien. Hon jobbade med bland annat den lite ovanliga kombinationen av vitt guld och järn och vi föll direkt för en av hennes modeller.
[Ca 7x1.5 mm samt 9x1.5mm]
Tyvärr visade det sig att hon hade tillfällig paus i produktionen och vi hamnade sannerligen i valet och kvalet. Till slut fick vi i alla fall en plats bland dom få hon skulle komma att tillverka under hösten och saken var klar - trots en ganska lång leveranstid...
I dag kom då det efterlängtade paketet... och - YEAH! Dom var verkligen värda att vänta på! Ingen av oss hade nog väntat sig att dom skulle vara såpass "feta" trots att vi såklart visste måtten innan... men dom satt verkligen som en smäck.
Glädje!
[WB] - Busriding...
För min egen del är det ju evigheter sedan även om jag åxå red mycket förr men idag fick jag en sån aha-upplevelse. För första gången så infann sig den där känslan av att verkligen ha kontroll, eller snarare närhet till sin häst - känslan av att man "verkligen rider". En otroligt skön frihetskänsla.
En kombination av några tips från Nath om skänkelvinkling - att jag kanske var övertydlig vilket min kompis missförstod, samt att jag och min häst kom överens om att vi fattar en mycket mer samlad galopp från skritt än från trav så plötsligt hittade vi varandra...
Resultatet mynnade ut i något av en busridning vi båda tyckte var roligt, nästan som om båda väntat på att "hitta rätt". Inte ens en massa ytlig lera i en sväng som ledde till en rätt rejäl snubbling bekom någon av oss - Burenka fixade upp det med sina snabba tassar...och jag tuggade toy...
Efter nån timmes ritt satt vi av för en ciggpaus samt lite smaskande på en ny sorts godis med honung & morotssmak [faktiskt asgoda - jag testade!] och vi var ungefär lika genomsvettiga båda två med den skillnaden att jag bara rök från munnen medans hela min häst stod och "ångade" i kvällskylan...
För djurvänner kan tilläggas att A - hon ville "busrida" minst lika mycket - om inte MER - än jag, och B - ja, vi skrittade av ordentligt efteråt...
Busridning i skog och mark - som sagt... Mycket coolare frihetskänsla än så blir det inte. Det påminner till viss del om att spela live när man verkligen kan lira - bara stänga av allt och "bara vara"... Men man ska inte glömma respekten för sin kompis, för trots allt så är det flera hundra kilo muskler i ett stort "husdjur"... med egna tankar, egen vilja, intryck och känslor...
Nath... ja - hon har ju som sagt sin ridning mycket mer "aktuell" så det är inte mycket att tillägga... förutom att hon ekiperade sig med en ridjacka och ett par nya ridbyxor idag... Jag tror min häst undrade vad jag höll på med ett tag... men nej... jag var inte släpphänt - jag hade bara svårt att slita ögonen från den hetaste röv jag sett - nu smakfullt förpackad i dom mockaskodda Jacksonbrallorna... Hade inte min häst haft ögonen på skaft hade vi förmodligen kört in i ett träd...
Själv kostade jag förresten på mig ett par ridhandskar, och - en keps!
[WB] - Uh...
Oh well... Som tur är vet jag att det bara var en temporär känsla av otillräcklighet, kommen ur överlast på arbetsfronten, och det i sin tur beroende på att jag jobbat så hårt så "länge"... och - det gick till sig efter ett par baljor kaffe, en näve cigg och Naths leende när hon fick frukost på sängen.
Skönt att så snabbt kunna ägna någa minuter åt kontemplation och reda ut begreppen. En stor skillnad på lätt överlast och vansinne, men ack så farligt nära ångesten som la sordin - en stor "bucket-mute" - över allt som spelades...
Ska inte klaga över att ha mycket att göra - det är både roligt och nödvändigt efter dom senaste åren av att ha tvingats lägga arbete åt sidan - dels pga uppgivenhet inför att alla former av engagemang när som helst kunde avbrytas av en sjuk snurr av idioti och dels för att ingen ork fanns kvar efter detsamma...
Visserligen hade jag lite smått börjat ta tag i alla möjliga trådar efter att slutligen "gått till mig igen", men det var tack vara Nath som jag slutligen gjorde en rivstart och kom in i mina gamla gängor av arbetsnarkomani...
Det känns kanon! Att jobba för att åstakomma bra saker, ägna tid åt att vara uppbyggande på olika plan, och ägna fritid åt saker som ger mening med tillvaron.
Sjukt på - dvs frisk igen, sa någon...
Pst - vet vi bloggat asdåligt, men som sagt... och Nath pluggar lika hårt som jag jobbar. Vi SKA ta igen det ;)
