w e n n b o r n

som socialsekreterarn sa...

[DET börjar nästan bli en "klassiker" som uttryck...]

Så när vi ändå är inne på nerderi - oavsett så har många år av långa signalkedjor visat sig vara onödiga. Jag har iofs alltid fått till mer än oerhört tilltalande sångljud enligt många, men nånstans ska man väl hitta hem å gå i mål totalt.

Att köra lite minilistiskt... har jag av princip alltid varit emot, men nu har jag faktiskt hittat en setup som på bara tre units som i combo ger ett fantastiskt resultat på sång. 3 tools of my trade...


En bra mic - Manley Reference...

Glittrar och skimrar i toppen, högupplöst mid som skär sig fram som en varm kniv i smör och sån mjuk stadig botten.


En bra preamp/compressor - Tubetech MEC-1...

Bara att pressa på... En nagel som river mot hud låter som en rasp, men ändå låter det inte alls comprimerat... och nästan helt utan artifakter...


En bra multieffekt - Lexicon PCM 81...

Rena godisbutiken för den som gillar att kombinera snyggt, luftigt, fett och ändå nästan totalt transparent...

Igår bjussade Py oss på världens gothigaste middag... Franska köket så det riktigt vattnas i munnen...

Grillad röd pesto, gorgonzolamarinerade oxfilemedaljonger - blodiga och så möra så man bara behövde pressa med tungan istället för att tugga... Kniv var totalt meningslöst och behövdes verkligen inte...

Nath smaskade i sig en helt fantastisk chokladtrilogi - nån "chokladsoppa" och massa annat... Jag var för mätt för desert trodde jag innan... men det hade nog fasen goth ner...

Nath...


Luckan...

Musicman "Luke" och Nath...

Båda har väldigt tilltalande former, är väldigt känsliga, svarar väldigt bra på små nyanseringar. Dom har en oerhört vacker ton och dom är relativt sällsynta... Den ena skulle vara snygg med ett "WB" i pärlemor i greppbrädan och Nath skulle göra sig bra med ett i svanken...

Skillnaden må vara att jag skulle gärna ha en svart åxå - men tycker Nath är vacker utan solbränna...

Just det ja - jag har aldrig kommit på Luckan med att diska frivilligt... heller...

Det är slutspurt på försäljningen av Bumps poesi...

Endast ett fåtal ex kvar och upplagan finns för försäljning till 1a April.

Följ - inte bara dom som via media hittat hennes lilla diktsamling - utan även alla kända namn som via ryktesvägen blivit nyfikna. Namn som allt från Laura Trenter, Mark Levengood till E-Typen och inte minst Py Bäckman samt många många fler...



Alltså - TJÖP HÄR I DAG.

"Om du fick välja en - vilken låt skulle du i så fall ha velat vara nåt du skrivit?"

Jag fick faktiskt fundera en liten stund. Nånstans mellan "Radio Killed The Radiostar", "Tainted Love", "Take On Me"... eller kanske "When Youre Looking Like That"...

Till slut valde jag BSB - "Larger Then Life"... Det blev bara så...

As a fact - jag och Erica Evenlind har skrivit och spelat in en låt som nästan är en "lookalike" på Larger Then Life... give or take... Fast utan att vara så där obvious som The Arks "The Worrying Kind" vs Love grows...

Mer som påse bara...

Fick en googling på "hur man byter strängar på en Floyd Rose"... Uppenbarligen för att jag skrivit att jag saknade Floyd på LesPaulHELVETET...

Byta strängar på en gitarr med Floyd är en baggis. Alla mina guror utom mina Musicman Luke har Floyd - alla Larrivee, Valley Art, Blade & Tom Anderson

Först och främst kan man skita i att köpa specialsträngar - enda skillnaden är att dom är dyrare.

1. Sätt bara i strängen baklänges - med kulan uppåt. Kapa toppen på srängen [det som nu är botten] så att virningen och kärnan slutar på samma ställe.

2. Sätt änden i hållaren och dra fast med insexverktyget. Se till att strängen verkligen sitter exakt rakt ned i hållaren och dra hellre åt med en insex/mejsel istället för vinklad "IKEAvariant" för att inte dra för hårt.

3. Nu sitter strängen med några centimeter till godo över stämskruven innan kulan kommer. Håll strängen "spänd" [men löst] och dra lätt neråt så att den precis kan löpa ett varv runt huvudet på stämskruven på ÖVERSIDAN av den genomgående strängen. Upprepa ett varv till men nu så att den passerar genomförningen på UNDERSIDAN.

4. Upprepa med resterande 5 strängar. Klipp inte av snuttarna än.

5. Du har nu två varv runt stämskruvarnas huvud - ett på var sida om strängens genomförning.

6. Stäm upp så stallet vilar horisontalt.

Här lämnas lite spelrum för olika typer av montering. Mina giratter är ursvarvade för sina FLoyd så att deras undersida ligger kant i kant med kroppen men dom kan trots detta dras bakåt ganska precis en kvarts intervall på öppen Gsträng.

7. Dra HÅRT i alla strängar. Kan du inte hålla gitarren i var och en av strängarna kommer skiten att dra senare i alla fall så dra på.

Reservation för att du har "grader" på ditt Floyd... då drar strängarna direkt. Slipa bort!

8. Stäm upp till normalläge.

9. Lås sadelskruvarna. Kapa strängsnuttarna.

10. Tryck din Floyd i botten och dra max bakåt. Tryck i botten igen och släpp så den vilar i neutralläge.

11. Stäm igen - nu med finjusteringen.

Upprepa 10 & 11 tills den stämmer helt även efter ett par bombdives... Stämmer någon sträng riktigt illa så lossa sadelskruven och grovjustera ännu en gång.

Om din Floyd inte är horisontal efter detta är fjädrarna inte rätt kallibrerade efter din strängtjocklek. Jag har mellan 009-42 till 010-56 samt några varianter däemellan på mina gitarrer. En enda är nog med 009-42 och andra med 009 har oftast "heavybottom".... och jag har inte mer än 2 fjädrar på nån av dom.

Ska man börja svarva å grejja är det få som gör ett bra jobb. En icke namngiven firma som skulle svarva ur en av mina Valley Art svarvade rakt och platt runt hela infästningen av finsjusteringsskruvarna... istället för att svarva diken för var och en av dom... [DAH!!!!???].

Paul Guy är djävligt duktig men är en men är nog egentligen en "Kahler-kille" mer än Floyd, men vill man gå till nån som verkligen fixar allt och kan allt som är värt att veta om gitarrer - ink Floyd - ska man gå till Nysse.

PS Nysses site kan man besöka även om man inte är gitarrfreak. På hans site hittar du massor med sköna Uggla och Pugh-storys mm.

Jag jobbade hos Nysse nån gång på mitten av 80 när han var ute med Uggla - minns speciellt hur jag och John Norum stod och krämade skiten ur varsin Marshallstack när det kom in en barnfamilj och skulle köpa en billig gitarr till sonen. Det slutade med att dom köpte en svindyr Strata för att John hade spelat på den... Sonen grät tills han fick den...

Folk tenderar att ha väldigt olika desktop på sina datorer.

Så här ser i alla fall desktopen på min powerbook ut. Den jag använder för mail, internet, grafik - allt sånt...

Antar alla såg inlägget med artikeln om den skivaffär i Skåne [eller typ] som sålt ett ex av Pys album "Natt 1001" för 900 sKr. Samtidigt hittades två andra rariteter på Tradera - dels singeln "Långt Härifrån" som gick för över 500 sKr och "Speaking" - bonussingel som medföljde första 500 [kan ha varit 1.000] exemplaren av vinylutgåvan av "Natt 1001" - som gick för 1.500 sKr...

Det här är iofs inget märkvärdigt eller unikt - många stora svenska artister som tex Lustans Lakejer, Docenterna, Wiehe mfl mfl har äldre album och singlar som det finns en relativt stor efterfrågan på - men inte tillräckligt för att det ska löna sig med nyutgåvor av en samlad katalog.

Eftersom mastertaper oftast tillhör något skivbolag så kan man inte göra egna nyutgåvor hur som helst. Då måste man köpa sina egna original av ett skivbolag och bekosta nypress med egna medel. En del - mindre, eller mindre nogräknade "artister" - kör "piratkopiering" på sina egna gamla alster... Oftast rör det sig om en "efterfrågan" om några enstaka ex och köparna får hålla till godo med hembrända CDs från biltema - försedda med klisterlappar...

Det kallas heller inte "piratkopiering" utan "counterfeit" och betraktas av bolagen som värre... Counterfeit är alltså en "replika" som är avsedd att lura köparen att det rör sig om en originalprodukt. Har man "tur" har någon fört över ett album från vinyl till sin dator på ett sätt som en gång för alla sabbade det som fanns kvar att rädda och sedan har man dessutom satt sig att editera och bearbeta digitalt utan att ha en djävla aning om vad man håller på med och desutom med felaktiga redskap...

Nåväl... flera av dom här fällorna är något vi undviker... Tex så hade vi turen med Pys äldre katalog att en major label hade intresset att samla den kompletta katalogen - dvs köpa in olika masters dom inte redan ägde från andra bolag - samt att dom även bekostar överföring till digitalt format på "bästa möjliga sätt" vilket ger bra grundförutsättningar.

Förutom riktiga masters så kommer den ena efter den andra av andra rariterer fram. Liveinspelningar och outgivna demos varav en del bara finns på kassettband... DET är ganska spännande att försöka "rädda"...

Det känns i alla fall lite märkligt att sitta med digitalbearbetning av exakt samma alster som just sålts som rariteter...

Vi har tillbringat en stor del av dagen under bilen. I en "gör-det-själv-hall" - sån där man kan hissa upp bilen ordentligt.

Först massor med avfettning, sedan nästan en timme med högtryck. Resultatet blev att all skiten hamnade i mitt ansikte istället för att sitta fast under bilden... Lyckades med konststycket att få en massa avfettning i munnen åxå - sådär inte så vidare välsmakande...

Absolut rostfritt/absolut smutsfritt - å så ska det förhoppningsvis förbli. Varenda detalj ren ner till lacken, och omsorgsfullt oljad - linolja på sina ställen, smörjmedel för gummibussningar, rostskyddsfärg, krypolja i trösklarna... faan vet vad det är allt som man ska pilla med...

Nath skrubbade med sånt "superschampo" och jag fick vara under. Jag tyckte förmodligen att det var precis lika tråkigt som hon tyckte att det var... men dessvärre "nödvändigt".

En ren bil rostar inte - så enkelt är det. Ett par timmars jobb förlänger livet på bilen med avsevärt mycket mer än den tid man jobbar med den...

En "investering" - men fy faan va skitig och trött man blir...

Hann inte med hälften av vad jag tänkt mig idag - men sommardäcken hann jag få på. Yes!

Vaknade och kikade i kalendern. En reminder om att det är "precis lite innan man egentligen får slänga på dom" [ehh... "om vinterväglag råder" - och det är väl för faan ytterst subjektivt...].

Glad i hågen stegade jag ut till garaget i morgonsolen, satte mig med kaffe och en cigg och kontemplerade 5 minuter innan jag satte igång. Tog fram dom i höstas omsorgsfullt tvättade och inplastade däcken...

30 minuter senare - genomsvettig och med nejden väl nerlusad med högljudda svordomar kunda jag konstatera att dumdjäveln på vulkverkstan som la på vinterdäcken i höstas förmodligen använt världens största spärrskaft... På 4 däck fick jag loss 2 bultar... och efter att ha spänt fast en 150cm lång 2"2 kunde jag konstatera att fälgkorset förr skulle vrida sig innan bultarna släppte...

Till vulkverkstan...

I höstas var det sån "panikdag" och dom hade 5-6 "pryos" utanför som bytte däck på löpande band i snöyran... Bara vara tacksam att dom inte hade dragit sönder gängorna åxå... Samma vulkverkstad spräckte nu en hylsa [!] på tryckluftsdragarennär dom skulle lossa bultarna...

- Tänk om hon stått ensam och fått punktering i vintras, påpekade jag surt... och nickade menande mot Nath som satt i bilen och såg extra späd och feminin ut...

Slutligen satt dom där i alla fall - fetsulorna a 235/50. Vi fick rabatt på skiftet eftersom dom klantat sig. Skillnaden kändes redan när man satte sig i bilen. I glädjeyra råkade vi [ohwell - jag då...] förutom köra storslalom - komma upp i 130 blås redan inne i "innerstan" på väg att prova brudklänning...

DET är ett helt annat kapitel.

På födslodagen fick Nath en jättefin klänning som födslodagspresang - grön... prickig...

Vi var på HM, och där hittade vi världens sötaste klänningar i lite mindre storlekar åxå....



Det är nåt visst med småklänningar. Det är verkligen jätteroligt att kolla på barnkläder - och det finns hur mycket som helst... Fast det känns för tidigt att börja handla...

Horpingvin brukar Anette kalla MIG...

Idag fick jag blogträffar på sökningen om "Pingu & Horpingvin"! På förekommen anledning kör jag en gammal favorit i repris... Gå INTE på hur SVT översätter Pingu - här är sanningen om vad han egentligen säger...

Nämen... ere inte...



Jorå... högst upp...



Jensa...

Ett tag trodde jag han lekte fladdermus - hängde upp och ner...

Sist tyckte Nath vi skulle ringa brandkåren. Vaffan... NER lär han komma... förr eller senare - det är enkla fysikaliska lagar... Det festliga är att ju mindre mat han har i magen - dvs ju lättare han blir - ju närmare är han till ett genombrott just på den fronten.

Hell yeah!

Förvisso brukar jag vara uppe tidigt, men oftast - även om jag faktiskt gör nytta - så lufsar jag runt... mer än är "kraftigt organiserad"... i alla fall till lunchdags...

Tidigt - obs extra tidigt - i morse satt jag i halvkoma i köket och försökte stoppa något i huvudet på den lilla rödhåriga och kroktåade bumpsiluringen... innan det var dags att köra henne till skolan...

Nath sover fortfarande... ska sträcka på mig och kanske ge henne frukost på sängen. Jag HAR faktiskt redan gjort lite nytta... typ suttit i telefon med skivbolag...

Katten sitter i trädet igen... fattar inte att han inte ger upp - fåglarna flyger ju när dom lurat upp honom i toppen... varje gång... Är det därför han är helt slut varje morgon? Han har nån sorts morgonpass med fåglarna...

Inte bara ballonghav... [nåja] utan...


Ballonghav och matchande blommor...

Va sa ni nu då...¿

Idag fyller Nath år...

Vi har börjat fira redan nu med att göra lite pangkakor med lönnsirap, och i morgon ska jag baka en god tårta... Bumpen kommer, och nog mymlan... David å Anette... mfl... Å te helgen kommer Py åxå...

Hon få en fin presang... uppenbarligen blev det ett missförstånd gällande vår nya dammsugare. Jag trodde att hon tyckte den var helt ok som paritet till min bilstereo... så en annan presang står på tapeten...

I alla fall...

Ett fyrfaldigt leve för Nath som fyller 21 idag. Hon leve!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Då har jag gjort det åxå - och det tog en stund.

24 fina nothäften till Leif Lundbergs fina körarrangemang på låtar som Py skrivit varav en del är "vanliga" låtar och en del skrivna direkt till dom nya tillägg är till Psalmboken [mer om det finns att läsa på Pys site]. Trots maratonpass så blev det klart precis i sista minuten [dock innan deadline - självklart] för att gå i tryck hos Wessmans förlag.

Det är roligt att jobba när det man gör blir uppskattat och man får beröm.

Nu kliar det i fingrarna att börja leka med den Yamaha MOTIF 8 som ersatt min gamla Yamaha SY99a efter dess många år i trogen tjänst...

http://nelsonthewiper.blogspot.com/

Härom dagen lät vårfåglarna...

Kvivitt.. kvivitt... kvivitt..

Jag sa till Py att det är höns... och hon skrattade åt mig. I förrgår var det erbjudande om grillad kyckling på ICA - dom sålde massor... och nu är det tyst ute...

Alltså hade jag rätt...

Tjejerna i charken ropar nummer...

När dom är på 935 ropar dom bara 35... jag väntar en stund och ropar 39... En kund med 38 kommer mellan... typiskt sur för att det var hennes tur nyss... sedan ropar en av tjejerna 37 - helt omotiverat... och frågar om någon HAR 37... och jag kontrar med "nej" följt av 41... Folk blir förvirrade... Rent teoritiskt skulle man kunnat smyga i mellan - tränga sig före - mitt i röran...

Fast jag skulle ju inte ha nåt i charken...

Woha...

Sorterar material som samlats genom några år i studion. Närmare bestämt så är det närmare 10 smockfulla flyttkartonger med stuff - allt från 1/4", 2", masterband, DAT, kassettband [om man går långt tillbaka], CDskivor... och även hårddiskar som sparats som "original"...

Formaten varierar från skisser [en del rätt obegripliga] till "helt färdigt" men som av nån anledning blivit en outcut på platta, live... eller... you name it...

Det värsta jag hittat så långt är från ca 1984 - inspelat på portastudio när jag kommit hem en mycket sen natt... och uppenbarligen lika blöt - en idiotisk snutt på trummaskin, och så spelar jag orgel och brölar... och somnar... på orgeln... sen tar bandet slut efter 45 minuter...

Sen har jag även hittat en binge plattor som jag glömt jag hade. Vad sägs om en Nick Straker i mintcondition? - "A Walk In The Park"... Eller ett par album med Nick Gilder - åxå vinyl [såklart] och själlvklart - mintcondition...

Ska lägga upp lite roligt här i bloggen - både eget, sånt jag gjort, och en del gamla godingar. För dom senare tror jag faktiskt inte något bolag bryr sig... det rör sig om plattor som under inga omständigheter går att få tag på, och som dom tvivels utan inte kommer att pressa igen...

På tal om rariteter... det här är en av godbitarna i min samling.



Morsorna - Mothers Finest... blev tidigt en favorit - plattor som "Mothers Factor", "Annother Mother Further" - för att inte glömma det helt fantastiska och klassiska livealbumet med höjdpunkter som "Cant Fight That Feeling" och "Baby Love"...

Niggers Cant Play Rocknroll - jo i helvete dom kan... "Black Radio Wont Play This Record" - näe... förmodligen inte...

När jag hörde inledningsspåret "Just Like A Negro" första gången stod jag fullständigt på öronen. Stenhårdare än så blir det faan inte... I jämförelse så framstår Krawitz som om "Björne" skulle ha ett eget "funkrockband"...

Det inte bara låter asbra - det är rätt kul texter åxå [men det har ni kanske redan fattat?]. James Brown får sig en känga - "Sexmachine Sux"... och nej, i jämförelse med Morsorna vet han varken vad funk eller sex är...

Kolla deras site - www.mothersfinest.com - massor med samples, kul info och dessutom en rätt snygg site.

900 bagare för en CD - inte illa... Jag kollade upp "sortimentet" och konstaterar att jag faktiskt har ett par ex av just den CDn...

Expressen idag;

Dödförklaringen av skivindustrin brukar förkunnas minst en gång om året. Men det finns de handlare som står pall och ser till att nya generationer får njuta av musikaliska rariteter på både cd och vinyl. Expressen.se vill givetvis slå vakt om kulturarvet och delar därför ut veckans hjältetårta till Anders Bengtsson på Roadhouze records i Helsingborg som kränger allt från Hjalle & Heavy till obskyra Elvis-singlar. Vinylen kommer ju på stark front igen, säger ägaren som vill tituleras Stonesdiggare.

Helsingborg är ganska välförsett på skivfronten. Det finns nästan onormalt mycket skivaffärer per invånare. Anders Bengtsson jämför med Lund där det bara finns en kvar. I Blekinge är det ännu fattigare. Där finns det sedan en tid tillbaka ingen alls.

- Men här i Helsingborg har det ju alltid funnits grymt fina skivaffärer, säger Anders som startade affären 1993, precis när cd:n började ta fart. Sedan dess har man bland annat hunnit ha rave på innergården (1995, ett av de första i Sverige, enligt Anders) och en spelning med Elvis trummis i butiken.

På väggarna hänger tavlor signerade Ron Wood och Ulf Lundell bland annat. Enligt allmänt vedertagna fördomar är det mest män med skägg som rör sig i skivaffärer och hummar gillande över originalpressningar och trippel liveskivor från Budokan. Ungdomarna laddar antingen ner eller köper musiken på nätet. De går i alla fall inte till den lokala skivaffären. Den bilden är inte riktigt sann menar Anders. De som är unga idag har kanske mindre tålamod med att stå och bläddra men de köper gärna skivor.

- Doors, Purple, Led Zeppelin och sånt. Sen är det mycket tjejer som köper Simon and Garfunkel. Roadhouze har breddat verksamheten efterhand och många skivor säljs till exempel på Tradera. Och det är inte bara rara elvis-singlar som efterfrågas. - I går sålde vi en Py Bäckman CD på nätet för 900 kronor. Skivbolagen trycker ju inte upp fler ex av de utgångna skivorna. Sortimentet är demokratiskt. Till och med inte fullt så aktuella akter som Hjalle och Heavy har ett eget fack. De riktiga rariteterna sitter på väggen. Bland annat ett ex av Gyllene Tidermedlemmen Mats Perssons skiva som gavs ut i 100 ex till hans 30-årsdag. Den har någon betalat 14 000 kronor för att få äga. Så ryktet om skivans död är nog överdrivet. Åtminstone i Helsingborg.

Så... jag jagar alltså lite skräp från nätet [dvs inte på weben utan skräp i strömmen] för att få lite bättre ljud...

Utgående 2x115 Volt mellan fas och nolla - dvs balanserad ström med flytande nolla [mittpunkten mellan lindningarna går till jord] = 230V, istället för 230 mellan fas och nolla. Detta, och statiskt avskärmad primärt/sekundärt ger ju betydande bättre egenskaper för strömmen tex för stereo mm - högre signal/brus-förhållande etc... Dessutom kan man göra justeringar i plinten för att ge exakt 230V vid last... Det får man ju justera till efteråt...

Den lilla [nåja typ runt 40kilo på 30x45x50cm] stabben har symetrisk dämpning under 100kHz är 120dB och symetrisk över 100kHz är 80dB, verkningsgraden är 96%. Det enda negativa är att den "piper" lite... vilket gör att den [även pga sin storlek] får vara på "gästtoaletten" där katterna har sin låda... Eftersom chassits kapsling är IP 21 så går det alltså åt helvete [för katten] om någon katt pissar på den - annat än lodrätt...

Men jag är till viss % tveksam om jag verkligen kopplat allt rätt... Så vad testar jag på? Mig själv? Stoppar glatt multimetern i uttagen och hoppas på det bästa, eller dammsugaren...? Naths hårtork? En katt...? Eller finns det nån här som eventuellt kan vara behjälplig...?? Ingen som läser som är elektriker - är gift med en... eller liknande...?

Visst faan har jag tänkt rätt nu? Elle? Det blir 2x115V och jag behöver egentligen ingen extern jord? Eller är det bättre [måste jag?] att klippa jorden helt och bara ha den externt?

Faan... klockan är bara halv elva... jag får använda en livlina till - ring en vän...

Jag fick någon förfrågan i mail av någon som sökt sig till min blogg via namnet Catharina Rysten - konstnär och poet från Halmstad. Vi har ett par tavlor som hon målat - bland annat originalet till diktsamlingen "Hunden Under Golvet" [Bonnier] - så för att sprida lite glädje med några av dom tavlor vi har och tycker väldigt mycket om så lägger vi väl upp dom här i bloggen då...

En del väldigt vackra tavlor av Cattis är Py stolt ägare till - varav en jag jag varit otroligt intresserad av i många år... och aldrig missar ett tillfälle att säga; - "Men är det inte liiite trångt på den där väggen i alla fall... Om du vill kan jag ha den där Rystentavlan... så länge...?"

"Hunden Under Golvet" [75x60]

"Ro" [35x40]

[20x30]

Den sista är jag lite osäker på vad Cattis kallade den för, men jag ska kolla upp det. Jag fick den fö i födslodagspresent för ett par år sedan. Gissa om jag blev glad... !!

Lika glad blev jag inte när jag upptäckte att ett "konstnärligt" ex till mig - olyckligt men inte oväntat - hade roffat åt sig en del av dom diktsamlingar jag fått av Cattis... Vad man nu ska med böcker som har en dedikering - till någon annan...

Okulärbesiktning av logfilerna från sista tiden visar att "fotnoten" till inlägget om Bildt´s blogg - inte helt oväntat - genererat "en del" besökare... Så nog om det, förutom det glädjande faktumet att folk tydligen läser ganska mycket när dom väl kommit hit...

Bland dom mer ovanliga sökningarna finns "Regina Lund rakad"... och till den stackare som kom hit genom att söka på "flytningar ur kuken" kan jag bara säga A; sök med citationstecken samt B; stäng av datorn och gå till vårdcentralen... och träffa inte den tjejjen [eller killen] igen...

Nya smaker! Hell yeah!

- Svettig pung
- Ollon i ost
- Härsken kattskit i tösnö
- Ruttet roadkill

As a fact - jag försöker faktiskt röka mindre för Naths skull... Hon tycker verkligen inte om det. En svår balansgång melan att det defacto är goth, nyttigt, snyggt och ballt att röka. Dessutom gynnar man handeln inom EU... eller snarare den polska natt-trafiken av långtradare - om man köper på rätt ställe...

Men ok - för Naths skull då...

I den mån bilden nu säger nåt, men så blev det i alla fall med vår TVbänk...

 

150cm bred, 40cm djup, 38cm hög

Byggd av en enda jättestor bänkskiva. Hittade en riktigt snygg mörk skiva som blir kanon med ännu mer gedigen känsla när man oljar den.

Två skivor a 38x250x400mm ligger underst limmat mot horisontala skiva 1 som är 38x1500x400. På den - borrat och pluggat uppe och nere - är två stående skivor 250x38x400 upp mot toppskivan - även den 38x1500x400. Bottenskivan fick borrade hål i sig så man kan pilla ner/igenom alla kablar. Som eluttag har jag använt en "studiogrej" a 19" med massa eluttag. Alla kablar är såklart kapade i exakt anpassad längd.

Lägg märke till hur alla avstånd åt alla håll är ganska symetriska - avstånd mellan och på sidorna av DVDspelarna, DATbandaren och förstärkaren - gentemot avståndet under bottenskivan kontra avståndet mellan TVn framkant och kanten på övre skivan... Ser någon åxå var man på olika ställen kan få ihop Gyllene Snittet?

Inget märkvärdigt egentligen - bara något som ger intrycket av [är¿] en gedigen möbel - inte nåt "hemmeck" eller IKEAkänsla med massa synliga insexhuvuden eller plastklädd spånskiva... och där inte en endaste kabel syns från något håll...

Vi har blivit utnamade av Nienna. En utmaning som går ut på att skriva 6 underliga saker om sig själv. Jag börjar väl så får vi se vad och om Nath vill delge av alla sina underligheter... Jag kom spontant på 9 saker som nog är att betrakta som "underliga". Underligt är naturligtvis väldigt subjektivt... Tex för punkt 4 & 5 så finns det ju dom som gör detta dagligen... [om man har det som jobb] vilket är fallet även med punkt 7 & 8... Heter man Joe Zawinul eller Steve Vai är inte punkt 1 eller 2 heller specielt konstiga... Eller punkt 3 - om man jobbar på cirkus...

 

Faan - jag är ju asvanlig.... men skit samma - här är mina "underliga saker";

 

1. Jag kan spela piano bakvänt.

Jag kan spela 3 Yes-låtar [Leave It, Changes, It Can Happen] och 4 Saga-låtar [Ice Nice, Take It Or Leave It, Mouse In A Maze, No Stranger] bakvänt/baklänges på piano. Baklänges som i att spela med ett keyboard framför mig spegelvänt.

 

2. Jag kan spela på två gitarrer samtidigt. 

Förutom den vanliga så blir det en [måste vara högerhänt] som jag bara vänder på så att halsen sticker ut åt höger. Då kan jag spela en del solon tvåstämmigt. Bygger på legatoteknik/hammering eftersom det inte finns någon ledig hand för plektrum...

 

3. Jag kan cykla baklänges...

Dvs ta en vanlig cykel och sitta på styret, trampa baklänges och cykla som vanligt. Funkar bäst med en enklare cykel med rakt styre och inte så mycket växlar å skit. När jag var yngre kunde jag cykla så hela vägen fram och tillbaka från skolan - flera kilometer och i normal hastighet. Provade igen förra sommaren på Bumps cykel. Satt fortfarande i men inte lika bra som när jag var liten.

 

4. Jag kan rita en perfekt cirkel med traktorgrävare...

 

 Fråga mig inte varför... eller vad det är bra för. Det är dessutom svårare än man tror.

 

5. Jag har begravt en människa...

Jag har - för att täcka upp för en kompis - agerat gravsättare [eller vad det heter] vid en jordfästning. Det var dessutom en ganska stor begravning med mycket folk... Det var faktiskt inte så svårt att gå med urnan, sänka ner, täcka... men trots att det var någon som jag inte alls kände så var det en ganska märklig känsla...

 

6. Jag kan ganska exakt imitera en brunstig älgko...

Har inte fått tillfälle att se fullt ut om det verkligen funkerar, men enligt en jaktvideo så "ska" det funka. Rätt taskigt egentligen - storälgen kommer för att man står och ropar "här blir det knulla av" bakom ett träd... och så blir han istället skjuten...

 

7. Jag har druckit glögg och ätit pepparkakor på tu man hand med Celine Dion...

Hon var trevlig, söt och mycket kortare än man kan tro...

8. Jag har spelat dataspel med Nick och Brian från Backstreet Boys...

Alltså inte via weben utan live - i nätverk i samma rum.

 

9. Jag kan tala med djur...

 

Kanske inte tala, men jag har en "förmåga" lite utöver vad gemene man har att komma överens med djur. I synnerhet hundar och - har det visat sig - hästar... Den ilsknaste av hundar brukar lägga sig på rygg och vilja bli kliad, eller lägger nosen i mitt knä och viftar svans... och den bistraste av hästar samarbetar när vi snackat lite... Jag har alltid pratat med mina djur - fört diskussioner som för vissa tett sig absurda [har fått skit för det åxå - nån idiot trodde vid något tillfälle att det jag sa till mina hundar egentligen var avsett för vederbörande fast jag adresserade det till mina hundar *sigh*]

 

 

========================

 

 Så - jag utnamar/vickar skidare till Ninisen, Anna, David & Anette, och Rex kanske...

Vi bygger och fixar - Nath håller, jag ska måtta och säger "En kuklängd åt vänster" så flyttar hon den två centimeter...

Vaffaan?!

I morgon släpps "Earthly greetings" - fullängdsalbum med Aleena Gibson & Stefan Andersson.

Ville bara säga det - och naturligtvis;

Köp det!

Vet inte hur många olika typer och modeller av "TV-möbel" jag sett nu. Har letat på IKEA, Mio, en massa andra ställlen och även på OnOff etc...

Antingen är dom fulare än helvetets djävla skit - sådär plastskikt som ska likna trä ovapå en spånplatta eller bara krom och glas, eller så är det bara skrangel vrappel och vingel, eller så är dom helt felkonstruerade och inte alls anpassade för det jag vill ha i/på hyllan...

Mao blir det till att konstruera nåt på egen hand... Då får man ju rätt dimensioner i bredd som passar TVn, kan balansera mot dom DVDspelare etc som ska vara under, och med exakt rätt mått för allt... Borde väl inte vara så svårt...

Jag vill ha det enkelt, snyggt, och praktiskt. Tänker mig ungefär Teak - kanske valnöt - och tegel... eller Teak/valnöt och korg... Typ sån "banankorg" som IKEA har...

Om man vill göra det RIKTIGT ambitiöst så skulle bänkskivorna vara av typ 40 mm och med ett riktigt långt borr skulle man kunna borra ur kabelkanaler inuti skivan, så borrar man rakt upp bakom respektive apparat. Om man då kapar av kontakterna - pillar igenom kablarna och sedan löder på kontakterna igen så är varenda kabel gömd...

SCART är pilligt att löda men inte scårt. HDMI blir problem... det blir till att hitta ett slimmat don som man kan pilla igenom...

? Bänkskivor
? Tegelstenar eller korgar
? Mörk olja

? Långborr - 500x 20 mm
? Sticksåg
? Lödpenna

Till ritbordet...

Det går en reklamfilm för nåt på TV just nu. Vad det är reklam för vete faan och det är egentligen helt ointressant åxå... Det är förbannat snygga bilder på hästar som kutar i vatten...

Poängen är att det i alla fall står nåt om "För att hästar ger allt" och "2 miljoner år av löpträning"... typ...

Konsensus är att hästar GER verkligen allt... Det är just det som - i kombination med den där löpträningen - gör att det är så otroligt djävla nice att rida - speciellt busrida - i skogen... Bara spätta på, luta sig nära, och låta din kompis "ge allt" - tänka lite själv... använda löpträningen... tassarna... Dom tycker det är kul och det märks...

Man kan tom blunda - bara lyssna till frustandet... Då blir det nästan sån slowmotion i hjärnan på nåt vis, och det närmaste man kan beskriva känslan är nog just den där videon... Tänk er den - fast med 600 kilo varma muskler mellan benen... och lite blåst...

Det blir inte coolare än så...

Stå i stallet och klappa och pyssla om sin kompis efteråt - typiskt mysigt!

Det är dåligt med bloggandet ibland pga att jag helt enkelt inte hinner med. Det är 1001 olika projekt... och faan vet hur man ska få tiden att räcka till...

Hästar, hemfix, min nya lilla hobby med "customisering" [hell yeah!] och naturligtvis jobb.

Vi har påbörjat Py´s samlingsplatta - inklusive tidigare outgivet material, remastring mm. Jag hade som skiss att inom en inte alltför oöverskådlig framtid försöka göra nåt vettigt och festligt av en del kul jag lekt fram genom att i Adrian Belew-stil försöka härma min dotter med gitarr men projektet kräver så många andra inblandade och dom i sin tur ser till att bland annat vara ute på världsturne till och från. En massa nya låtideer tar form [på min sida på myspace ligger förresten en ny låt-demo] och ska genomföras och framställas till begripliga skisser...

Jag vill passa på att göra reklam för Anders Eliasson. Bland hans nya låtmaterial finns bland det bästa jag hört på länge - både låtmässigt, soundmässigt, och inte minst - textmässigt...

Finns det någon rättvisa så har det hela goda förutsättningar att bli listettor rakt igenom. Dom som tror att det låter som om det fortsätter där Lambretta slutade kommer förmodligen att bli förvånade men knappast besvikna. Bland mina absoluta favoriter finns låtarna "Rätt Och Slätt" samt "Börja Om".

Ni hittar Anders enklast via länken på min sida på myspace.

Skrev inget förra veckan om melodifestivalen... det var nämligen precis nyligen som jag slutade spy kaskader efter att ha sett havande groda i skitande ställning och hennes djävla oväsen...

Karolin af ugglas... eller vad faanskapet heter... tillhör den sällsynta musikkategori som i likhet med den där helvetes moneybrother borde förbjudas!! Typ... Kajsa Grytt, Nike... "kom tillbaka - allt är förlåtet - släpp en dubbellive inspelad på kulturhuset 1979!"

Vad som helst... nästan Regina Lund... [nästan].... bara jag inte behöver höra och se sånt där igen...

Flera fristående närstående hävdar med bestämdhet att den figur som Johan Rheborg gestaltar i humorprogramet "Hjälp"... i mångt och mycket "påminner om mig"... eller som någon sa "tänkte på dig direkt"...

Vadå? Han går ju hos psykolog jue...?!

Klassiskt skämt i turnebussen; "Sätt en chef över en nöjesbilaga på en tidning som personalchef på en förskola och resultatet skulle bli - i linje med att skicka någon som uttalat avskyr Magnus Uggla på att recensera hans konsert -
att bara anställa folk som uttalat avskyr barn..."

Innehållet i det jag läser i Bertil Torekulls artikel i DNs webupplaga får mig att dra på smilbanden ganska ordentligt;

"I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata halvpompösa uppkast ("lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras") och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten."

"Arrogans och svepande formuleringar" - Torekull gör misstaget att i likhet med så många andra journalister ta för givet att hans värderingar är dom korrekta och kan betraktas som "allmänt vedertagna för normgivning/värdesättning".

Jag läser CB´s blogg högfrekvent ... och jag anser att "arrogans och svepande formuleringar" är något positivt...

Till höger om artikeln finns en liten ruta där det står att läsa "Mats Bergstrand, chef för inflytelserika DN Debatt" - den får mig att flina...

Inte längre så inflytelserik... inte längre så priviligierad? - Nya tider ny teknik nya möjligheter!

PJ Anders Linder har till skillnad från Torekull grepp om läget; "Summa summarum får dagens debattvända Torekull att framstå som hopplöst fast i en makthavande journalistroll, som tiden håller på att springa ifrån, medan Bildt ter sig avspänd och modern. Sedan är det upp till var och en ifall man gillar Bildts speciella blandning av mästrande tonfall, namedropping och ironi."

Det här är viktigt - och applicerbart på många områden.

Det är tex inte alls korrekt att "Magnus Uggla flydde besviken efter förlusten i melodifestivalen " - det är orden från en journalist... hans tolkning [eller förhoppning?] och hans ord betyder inte ett förbannade djävla dugg mer än någon annans. Inte ens när dom "understryks" av att nåt djävla miffo lyckats hitta en bild där det defacto ser ut som "Magnus Uggla flyr i solglasögon"...

Rubriken, för att inte säga artikeln i helhet, förtjänar inte att bemötas med annat än ett ord; FEL!

Py Bäckman gör ett bejublat framträdande med kyrkokör där en fullsatt kyrka näst intill unisont säger "Det här var det bästa vi sett" - vilket inte hindrar gravt okunnige Bernt Carlsson på Östersundsposten från att använda den lilla ruta han blivit tilldelad med sina futtiga ord och torftiga åsikter om "ringrostighet" - dvs den del av hans patetiska lilla ruta som är kvar efter att den blivit till bredden fylld konkreta sakfel som till stor del kunnat undvikas om tidningens utsände kunnat skilja ett munspel från en dammsugare...Tilläggas kan endast att han inte ens såg hela framträdandet...

Vem gav vem rätten att recensera, vem sa att det var det enda rätta, vem ger vem rätten att komma till tals?

Det är inte en nyhetbyrås sak att "bojkotta" någon [aktuellt om Britney], eller vara selektiv i vilken artist som ska hypas. Rapportera OBJEKTIVT eller sitt ner och håll käften, lär skillnaden mellan att skriva krönikor och recensioner - det är vad som gäller.

Vad säger att inte jag skulle kunna göra till min uppgift att konstant recensera vad "ÖP´s Bernt Carlsson" skriver - utan att ens läsa hela artiklarna...?! Vad gör hans åsikter och ord angelägnare eller viktigare än mitt? Absolut ingenting alls! Vem säger att man köpt tidningen just för att läsa hans lilla ruta - att man inte råkar snava in på den pga att något annat fångat ens intresse? Nada! Vems ord betyder mest och varför? Den vars ord har flest läsare?

I serien "hej googleboot" presenterar jag följande;

Pamela Anderson naken vispgrädde latexkläder avsugningar escortmodeller gratis fotomodeller nakna stora bröst bilder porr pappa och dotter knullar kåta hemmafruar i västernorrland lura hastighetskamera importera sprit tullfritt kändisar
gruppsex nakenvideo gratisprogram dator MP3 Divx...

Väldigt få snavade in på Bernt Carlssons ruta pga att den var skriven just av Bernt Carlsson... i paritet till dom som såg namnet Py Bäckman, precis som dom allra flesta läste artikeln om "flyende Magnus Uggla" pga at dom var intresserade av Uggla snarare än vad just den journalisten skriver... Så vad ligger närmare till än att artister och politiker SJÄLVA skriver...? 3e stadsmaktens monopol 'är inte bara i gungning - ett par ethernetkablar och en router här å där var allt som behövdes för lite maktbalans...

Carl Bildt 250.000 läsare på mycket kort tid. Jubel och applåder!